Indoor Cycling Summit på nätet

Det finns galet mycket trams på det hära internätet – men också riktigt mycket bra information. Om du är spinninginstruktör, tränar cykel eller bara är allmänt intresserad av träningslära tycker jag inte du ska missa de kvarvarande dagarna av Indoor Cycling Summit.

Indoor Cycling Summit är en träningskonferens, fast på nätet, Som du kanske anar av namnet är fokus på inomhuscykling, men många av ämnena är klart relevanta även för den som bara cyklar utomhus. Varje dag kommer det ut ett par föreläsningar som du kan lyssna på helt gratis, och många av dem är väldigt bra! Varje dags innehåll är tillgängligt under 14 timmar, från eftermiddagen till natten svensk tid – när du registrerat dig får du varje dag ett mail när det nya kommit upp. Hittills har jag lyssnat på föredrag om träningslära, pulszoner, coaching, hur du kan förbättra din förståelse för och användning av musik i dina klasser och mycket mer. En del är såklart sådant jag redan kan, men alltid finns det något nytt att plocka upp och lära av.

Kostar bara en registrering – in och titta genast! Det pågår tills på torsdag.

IMG_2291 IMG_2293

Duathlonintervaller med Väsby triathlon

Ett par gånger om året brukar det arras duathlonträning hos några av mina klubbkompisar i Väsby triathlon, och i helgen var det dags. Vädret visade sig från sin bästa sida… Eller okej, den där dödsmotvinden på cyklingen kunde vi kanske varit utan, men annars var det fantastiskt! Arrangemanget var såklart i toppklass, växlingsområde med cykelhållare och vätskestation. All in!

Det var härlig variation på utrustning och form. Cykelutbudet sträckte sig från tempovärsting via CX med skärmar till hybridhoj. En del hade tagit med sig forta skor och snabba ben. Själv hade jag helt glömt bort såna där detaljer som snabbsnörning till skorna och fick visst med mig reservbenen. Alla fick bra träning ändå!

Vi körde duathlonintervaller. Ett varv bestod av 1 km löpning, 3 km cykling och sen 1 km löpning igen. Första varvet var det uppvärmning slash banvisning gemensamt, och den här gången var banan föredömligt enkel så att ingen körde vilse. Inte alls som i höstas när gruppen splittrades efter bara några kilometer…

Efter uppvärmningsvarvet var det fri fart, och valfritt antal varv. Jag hade siktet inställt på tre stycken, och det blev alldeles lagom. Andra varvet körde jag  mig trött och tyckte jag tappade farten till varv tre – men då lyckades jag ta rygg på snabba Theresia på andra löpningen, så den sträckan blev klart übersnabbast av alla. Sen hade mina fina klubbkompisar fixar varmkorv med bröd, kaffe och värsta buffén av fikabröd – gott fika och gott sällskap! Jag tränar tyvärr inte så mycket med Väsbygänget nuförtiden, så det var kul att träffa alla. En härlig dag, tack för den!

Hela startfältet utom tävlingsledaren själv, som fotade (Rogolainen)

Hela startfältet utom tävlingsledaren själv, som fotade (Rogolainen)

P1000013 P1000014 P1000016P1000029P1000032P1000038P1000041

P1000012

Först springer vi ditåt… Eller? Fikat är där i alla fall.

P1000023

Vår roadrunner Boris sprang ifrån typ alla. Beep beep!

P1000044

Några springer, några fikar och minglar.

Tacksamhetstisdag

När jag traskade till frisören idag – hungrig, trött, med genomblöta skor och kalla vantar, och vinden slet i mitt redan trasiga paraply så det gjorde ett ännu sämre jobb att skyla mig från det isande regnet – då tänkte jag på tacksamhet. Just i det ögonblicket var det väldigt, väldigt svårt att känna den, och av någon anledning går jag igång på när det är lite svårt. Ergo, tacksamhetstisdag, Vevve-style.

TacksamhetsTisdag Idag är jag extra tacksam för

  • Magiskt bra naprapatbehandling med nålar som verkade funka bra för att släppa mina spända höfter.
  • Min Daily Greatness Yoga Journal. Den får mig att reflektera mer kring vad jag gör och säger, bli mer medveten.
  • Lite #bravalnyavanor-pepp fick mig att gå en omväg och köpa ett vettigt mellanmål istället för att riva åt mig ett par Kexchoklad från närmsta kiosk. Trots miserabelt väder (nej, jag drar faktiskt gränsen vid att vara tacksam för regnet. Enough is enough!)
  • Bra klippning och sköna samtal hos min kloka och snygga frisör Lotta på COMB. Kom dit sur som en dränkt katt, studsade därifrån full med energi.

TACK för det. Nu är jag tacksam för att jag har en skön säng att bädda ner mig i. Sweet dreams, folks!

Jag vill cykla i solen!

Det är den där tiden på året igen. Den där tiden när alla mina nyhetsflöden i sociala medier börjar fyllas med blå himmel och sol, slingrande vägar i bergen, getter, cyklister i solbrillor och kortärmat, apelsiner på torget i Petra och café con leche. Den stora pilgrimsfärden till cykelparadiset Mallorca har börjat.

En grå och regnig dag som den här är det lätt att bli avundsjuk på solskenscyklisterna - men snart är det min tur! En vecka till avresa, och jag har redan börjat med förberedelserna. Ifall, ifall det tänker regna lika mycket som hemma så har jag nu köpt mig en vattentät kamera. Kanske funkar det som regnförsäkring?

Snart dags att börja fundera på vad jag behöver ha med mig mer, och skriva listor såklart. Har jag sagt att jag älskar listor?

mallmap

Akvariesimning

Söndagkvällen bjöd på HA-simning, och ett kul och lite annorlunda pass. Temat var Akvariet, och vi skulle bete oss som lite olika fiskar under passets gång.

Vi började med Free Willy. Späckhuggare kanske inte är den allra mest vanliga akvariefisken, men lite fantasi får man ju ha! Det här var uppvärmningen, där vi fick plaska igång oss. Sedan kom en annan ovanlig akvarievarelse, nämligen alligatorn. I Gator Alley skulle vi simma tyst och smygande, med armarna under vattnet hela tiden och ögon och näsa ovanför vattnet. Det blev jobbigt att hitta bra vattenläge, och väldigt viktigt att hitta tryck så det gick att ta sig framåt!

Sedan skulle vi simma som tetror (alltså inte mjölktetror…) - färgglada, fredliga och i stim. Det var rundsimning över två banor som gällde, lugn takt och inga stopp eller fötter i botten. Ungefär femton minuter simmade vi runt runt, och jag började faktiskt känna mig som en del av ett fredligt stim.

Efter den lugna delen skulle vi vara lite mer aggressiva – barracuda time! Barracudor simmar tydligen skitfort, för nu gällde 16 x 25 meter hårt, men med begränsningen att vi inte fick andas oftare än vart fjärde andetag. Ganska lätt de första fyra eftersom vi fick ganska lång vila, men sedan började det kännas jobbigare. Tur att 25 meter är så pass kort! När det började bli alltför frestande att ta ett extra andetag kunde jag redan se slutet på banan, och då gick det att bita ihop och ta de sista armtagen.

Jag är ju ingen snabb simmare – jag har i princip bara en fart, så resultatet när jag försöker simma fort brukar bara bli att jag vevar mer, sparkar mer och gör av med mycket mer energi, men fortfarande tar mig fram i samma tempo. Idag gick det av någon anledning lite bättre, jag kände mig ganska stark och tappade inte fart mot slutet heller. Yay!

Kornettfisken skulle simma med lång kropp och bra stabilitet i coren, och räkna armtag. Även här hände det konstiga saker – det brukar bli 21-22 armtag per 25′a, men idag blev det arton varje gång. Kanske räknade fel när jag var trött efter de snabba 25′orna? Nåväl, vi får se om det är en trend eller en tillfällighet.

Vi avslutade med ännu en simning i stim – nu med alla simmare på en gång över de två banorna. Första omgången var vi bara halva gänget, så det var mycket trängre nu. Instruktionerna var att undvika att röra varandra och vara fredliga. OM någon kom åt en kunde man välja om man skulle förhålla sig fredlig, eller bli aggressiv och attackera tillbaka (3 sekunder fri tillbaka-kaka) - som ciklider.

Det var väldigt svårt att simma utan att komma åt någon när vi var så många, från långsamma till jättesnabba. Jag körde en vansinnigt defensiv teknik med långsamt glidsim längst ute på kanterna, så jag skulle vara lätt att simma om. Undvek att komma åt någon själv, men fick några istötningar när jag blev omsimmad – men de rackarna var ju så snabba förbi att jag inte hann ”göra igen”!

Och så helt plötsligt var passet slut – tiden gick fort idag! Som den gör när man har roligt.

När jag kom hem upptäckte jag att halva schampoflaskan hade läckt ut i väskan. Mindre kul. Men den gamla ryggsäcken luktar i alla fall gott nu! Och löddrar kanske lite.

DSC_1998

Let’s träna i Gävle i höst!

Idag fick jag nys om träningseventet Let’s go Gävle – med fokus på både gruppträning och Klassikergrenarna. Kul kombination som känns ny och spännande, att kunna köra gruppträningsklasser, simträna inför Vansbro och cykelträna ute på samma event!

Många idoler kommer att vara där och ge klasser och föreläsningar. Vad sägs till exempel om f d cykelproffset Susanne Ljungskog, löpargurun Rubin McRae, Global Yoga och MOJO-grunderskan Johanna Andersson, coachen och glädjespridaren Cecilia Duberg, SOMA Move-skaparna Linus Johansson och Cecilia Gustafsson och ett helt gäng från Crossfit Nordic? Och många fler… Gå dit och kika!

Jag är sugen, är du?

letsgo

Vårkänslor!

Tussilago, blåsippor och fågelsång i all ära, men för en cyklist finns det ett vårtecken som är viktigare än alla andra: Sandupptagningen. När gator och cykelbanor är rensopade, då är det på riktigt! Cykelbenen spritter, det pirrar i magen och det där leendet som inte går att stoppa kommer fram. Dags för cykelpendlingspremiär på fincykeln.

På morgonen tar jag inga onödiga risker: den rakaste vägen mellan den söderförort där jag bor och den norrförort jag jobbar i går tvärs över Södermalm och genom Gamla Stan, och sen längs E4 tills jag är framme. Kort men definitivt inte snabbt; vägen genom stan är späckad med farthinder i form av korsningar, rödlysen, vägarbeten och inte minst mina medtrafikanter. Medveten närvaro är ett måste när man cyklar i stan – när som helst kan en fotgängare kliva rakt ut framför mig i cykelbanan, en bildörr hastigt öppnas eller en annan cyklist bestämma sig för att svänga eller tvärbromsa.

Ögon i nacken och ett visst mått av paranoia känns som en sund överlevnadsstrategi. Jag förstår inte hur de vågar, de som cyklar med musik i öronen!

Dagens spaning: innanför tullarna dominerar standardcykeln bland de tvåhjuliga. Ofta med barnstol, cykelkorg eller båda. Fordonet framförs av människor i sina vardagskläder, kanske med jobbväskan fatspänd på pakethållaren.

Att passera Norrtull känns lite som en milstolpe. Jag vill sträcka armarna i luften och ropa JAAA! Från stadstrafik till Hagaparken, från trängsel till nästan tomma cykelbanor. De cyklister jag möter här är MEMILsarna. Ni vet, de medelålders i lycra med snabba cyklar, fartblinda aerodynamiska solbrillor och en ryggsäck eller messenger bag på ryggen – för vår art måste ju duscha och byta om när vi har cyklat klart. Flera av dem jag möter är så snabba att de genererar aningen av en dopplereffekt i mötesögonblicket.

Efter Ulriksdal kommer den härligaste biten, genom skogen bort till Kista. Efter en liten stund försvinner motorvägsbruset nästan helt, och det är bara jag, cykeln och naturen. Passar på att andas extra djupt och ladda in massor av syre inför en lång dag på kontoret. Med en sådan här start på dagen kan det inte bli annat än bra.

 

 

IMG_2288

Skuggan av en cyklist