Simpeppen!

Att simma i öppet vatten, det är himla härligt. Det har jag inte alltid tyckt dock – de första tre-fyra åren jag körde triathlonträning var det mest ett nödvändigt ont. Något läskigt som måste betvingas så jag fick komma till de roliga delarna. De som var på land.

Förra sommaren började jag simma med Human Ambition, och då hände det något. Kanske var det att träningen var strukturerad och anpassad för olika nivåer, kanske att träningskompisarna var så himla trevliga och peppande. Eventuellt har det också med saken att göra att det var en alldeles fantastisk sommar och att jag var nyförälskad i Hellas och Källtorpssjön. Det blev sjukt kul att simma.

P1000417

Det höll i sig hela sommaren, och hela hösten och vintern i bassäng i Vårby och lite i Eriksdalsbadet. Under våren blev simmandet lite halvdant – men så snart det blev sommar och vettig simtemperatur (över 18 vill jag nog ha…), då kommer entusiasmen tillbaka.

Nu funderar jag på att anmäla mig till Riddarfjärdssimmet och Lögastrandssimningen i Västerås, och sneglar lite på ett event som heter Big Swim, där det ska simmas 4 kilometer. Var det här ska sluta, det har jag ingen aning om. Kanske blir jag lite snabbare i alla fall?

Just keep swimming!

Har du simmat Riddarfjärdssimmet, Lögastrand eller Big Swim? Berätta vad du tyckte!

Hej igen, måndag!

Inte för att jag vet hur det gick till, men nu går jag visst in på arbetsvecka nummer två efter semestern. Tiden gick snabbt under min ledighet, det var jag ju beredd på – men det är inget mot hur snabbt förra veckan gick. Swish, lite träning, en AW, några långpass och ett åskväder och så var det måndag igen. Spänn fast säkerhetsbältena, we are approaching warp speed.

På träningsfronten är det dags för en ”vanlig” träningsvecka igen – förra veckan var vilovecka, och de två veckorna innan har jag kört lopp på helgerna. Det har inneburit lite färre träningstimmar och mer vila – inte för att jag har formtoppat, men för att se till att jag hinner återhämta mig ordentligt och orka med min träning. Nu i veckan har jag styrketräning, löpintervaller och långpass i löparskorna och på cykeln att se fram emot. Dessutom ska jag hålla spinning och core ikväll, och yoga på onsdag och fredag. Det blir nog inga problem att få den här veckan att gå heller.

Vad ser du fram emot den här veckan? 

P1000452 P1000451Svettig och suddig, så blir min måndagkväll.

 

Träning och energi

För ett tag sedan hade jag ett möte med coachen, och vi pratade bland annat om energiintag under träning och tävling. Jag har länge kört enligt principen att för pass på upp till två timmar behöver jag inget annat än vatten. Coachen håller inte med. Enligt henne bör jag fylla på med energi på utomhuspass som är över 45 minuter. Det blir typ alla.

På cykel tycker jag det är ganska lätt. Kroppen klagar inte så mycket över vad den får, så länge det är energi. Gel, sportdryck, Snickers – it’s all good. På löpningen är det en helt annan historia. Min mage under löpning har en hel del divalater för sig även när jag inte försöker stoppa i den energi, så att få till en lösning som funkar på tävling och träning kommer att kräva en del experimenterande. Jag började nu i helgen, på lördagens långpass.

För att inte gå in på the gory details alltför mycket: Jag testade Enervit sportdryck, och de sista kilometrarna på rundan hade jag en extrem löparmage-attack. Det måste ju inte vara sportdryckens fel: jag sprang tidigt på morgonen nära inpå frukost, det var jättevarmt, jag hade tagit Resorb kvällen innan och på morgonen… Många möjliga orsaker. Men hur ska jag tänka, hur många gånger behöver jag testa innan jag vet om/att en viss dryck/gel funkar eller inte? Ge mig dina bästa tips är du snäll – hur gör du när du testar ut vad du ska äta/dricka på tävling?

 

Morgonlöpning, sommarlöpning

Sommaren fortsätter att vara tropisk och varm – helt underbart om du frågar mig! Fast det där med att springa långpass när det är trettio grader, det känns mer plågsamt än givande. I morse ställde jag klockan på sex, åt en snabb frukost och joggade iväg med sikte på ett varv runt Årstaviken vid sju.

Temperaturen var perfekt när jag gav mig av, och den första biten såg de flesta jag mötte ut att vara på väg hem efter en lång natt på stan. Nere i Tanto var bryggorna redan fulla av solande, badande sommarnjutare och jag såg några kajaker glida fram på det blanka vattnet. Varför har jag inte paddlat än i sommar?

Efter Liljeholmsbron blev värmen mer påtaglig, men sen skuggade skogen fint ända fram till den där branta backen upp mot Gullmarsplan. Nya skor och ganska pigga ben, men det blev ändå promenad i backen.

När jag kom hem vankades det bananpannkaka och ett berg av jordgubbar. Älskar sommar!

DSC_2221 DSC_2219 DSC_2218

DSC_2224

Morgonmagi

Ännu en sådan där morgon att spara i minnet och ta fram när det är snöblandad misär och diagonalhagel någon gång i framtiden. 23 grader i vattnet, 19 i luften redan klockan sju. Lite uppvärmning, sedan tre varv runt bojen – lilla ön – bryggan, och en liten bonussväng till flytbryggan utan våtdräkt. Ska ju direkt till jobbet, så det är skönt att skölja bort lite av neoprendoften!

Hur startade du din onsdag?

DSC_2204 DSC_2200DSC_2206DSC_2210

 

Arlanda åskathlon

Swimrun-tajm igen! Arlanda Aquathlon var helgens race, med helt ny bana från förra året. Lag 3xT, Matilda och jag, var anmälda i motionsklass, med start i Sigtuna och målgång vid Rosersbergs slott. 11,6 km löpning och 2,3 km simning skulle avverkas.

Inför förra helgens Stockholm Royal Park Aquathlon var jag stissig och übernervös, nu tydligen helt blasé. Av någon anledning kändes det här helt lugnt, och jag blev nervös för att jag inte var nervös. Att jag skulle glömma något viktigt i all min nonchalans. Komma till start med sjukt mycket attityd men inga skor eller så. Men nä.

Tidspessimisten var först på parkeringen vid Rosersbergs slott, och en liten stund hann jag fundera på om jag verkligen kollat eller bara antagit att starten var på samma ställe som förra året. Sen kom Matilda och vi hämtade ut våra babyrosa badmössor och minglade lite med VSS’arna som var på plats. Efter ett föredömligt kort racemöte hoppade vi sen på bussen som skulle ta oss till starten i Sigtuna.

aa_before

3xT laddade och redo! Jag kom till och med ihåg att lägga ner solbrillorna i väskan innan jag lämnade den vid målet.

Bussen släppte av oss nere vid vattnet i Sigtuna, med ungefär en halvtimme att fördriva till start. Vi försökte hålla oss i skuggan för att inte bli överhettade i onödan, solen vrålade och det där regnet som väderleksrapporterna hotat med kändes långt borta.

Starten gick och vi började med ungefär 2 km löpning längsmed strandpromenaden i Sigtuna. Det var übervarmt, och i vanlig ordning fick vi se de andra lagen dra iväg, medan vi stappelhasade bakom. Löpning är inte vår starkaste gren i lag 3xT, så kan vi väl säga! Första simsträckan var hett efterlängtad, skönt att få svalka av oss – och att simma om några snabbspringare.

Första simsträckan gick över till Munkholmen, ungefär 600 meter. Lite vågor, men inget dramatiskt. Sedan skulle vi över holmen ifråga – sträckan är bara ungefär 800 meter men hälften av dem är uppför och hälften nerför. Vi tänkte spara det där med mjölksyra till senare, så det blev rask promenad uppför, och jogg nerför. Är det nåt vi är relativt bättre på löpmässigt så är det nedför. Gärna i medvind! Innan vi lämnade Munkholmen var det vätskedepå, och jag hällde i mig ett glas sportdryck. I min nya avslappnade pre-raceattityd ingår tydligen att glömma bort att äta, så det kändes nödvändigt att fylla på lite här.

araquathlon

Simning nummer två var kort och försvann på ett litet kick, och sen bar det av in i skogen. Först lite stigar, och sedan ut på en fin grusväg. Vi hade ett annat lag i sikte, och följde deras ryggar i skönt nedförslut när vi plötsligt hörde rop och busvisslingar bakom oss. En annan deltagare står och hoppar och pekar… Vi är på väg åt fel håll! Snitslarna följer inte grusvägen utan leder upp i skogen mellan ett par hus. Laget framför oss har redan försvunnit utom synhåll, så dem kan vi inte få kontakt med. Enormt tacksamma att inte ha hunnit längre på fel väg vänder vi uppåt igen.

Vi springer längs fina, slingriga och steniga stigar, och pratar som av en slump om att om vi ska köra mer swimrun nästa år så kanske vi borde löpträna. Och springa terräng. Och eventuellt köpa en ny våtdräkt – den jag kör i är en minst tio år gammal simdräkt som lätt är 4-5 millimeter tjock över mage och lår. Det gör inte löpningen lättare, neoprenet håller emot när jag lyfter benen och höftböjarna kvider, speciellt uppför.

swimrun

Foto: Christina Petersson

Tredje simningen tar oss över till Steninge, grusväg och stig förbi argt skällande hund och sedan förbi Steninge slott och ner till vattnet igen, för andra vätskestoppet och dagens längsta simning. 700 meter är det över till andra sidan, och det är gott om näckrosor. Det är inte lätt att få något grepp i vattnet när händerna halkar på näckrosblad och långa stjälkar lindar sig kring armar och ben. Det känns som om vi simmar fyrahundra meter i näckroshavet, men det är kanske bara sjuttiofem. När vi äntligen kommit till fritt vatten känner jag att en lång stjälk har fastnat i linan och slingrar sig runt mitt ben. Får veva runt några gånger med handen innan jag får loss den.

Nu är det lite vågigare, och jag åker in i Matildas fötter nästan hela tiden. Det känns som om linan har krympt… Nästa uppstigning är på Rosersbergs miltära övningsområde. Den tidigare så blå himlen har antagit en olycksbådande grå färg, och det där regnet känns inte lika avlägset längre. Banan går genom urgammal barrskog, på smal grusväg. Att det börjar regna bidrar till stämningen, lite trolskt och mystiskt. Det känns medeltid, om det hade funnits neopren och simglasögon då.

Regnet tilltar i styrka, och det kommer några blixtar direkt följda av rejält åskmuller. Jag drar på mig simglasögonen för att de tunga regndropparna inte ska skölja kontaktlinserna ur mina ögon. Då lär jag inte hitta till mål – men vi har ju bogserlina! Omgivningarna börjar kännas bekanta – vi har kommit in på förra årets bana och inser att vi är nära målområdet. Vi springer över parkeringen och ser några killar som redan gått i mål försöka hålla sig torra medan de packar i sina grejor i bilen. Det går sådär.

När vi passerar Rosersbergs slott byts regnet till hagel. Jag funderar på att dra upp våtdräkten över armarna, för det gör rätt ont när hagelkornen piskar – men dräkten är dyblöt och kall och jag bestämmer mig för att bita ihop och vänta tills vi kommer fram till sista simsträckan. När vi kommer dit några minuter senare möts vi av en funktionär, som säger att loppet är avbrutet på grund av åskan och att vi inte får simma sista sträckan. Det mullrar och smäller ordentligt nu, så på sätt och vis känns det ganska skönt att inte behöva hoppa i vattnet. Eftersom vi nästan är framme och sista simningen bara är typ 75 meter får vi ändå springa i mål.

aa_after

Dränkt katt i hällregn

Att byta till torra kläder i ymnigt regn kräver lite logistik. Som tur är hittar vi ett partytält att kura under och byta från dyblöta till ännu inte blöta kläder. Är rätt nöjd att jag tog med mig regnjackan.

Den mysiga barbecuen vi sett fram emot blir liksom inte detsamma när maten nästan regnar av tallriken, men det bjöds på gott kött och potatissallad. Vi trängdes under tälttaket med ett gäng andra swimrunnare, lyssnade på olika teorier om huruvida det verkligen är farligt att bada/simma när det åskar (den populära uppfattningen var att det är ofarligt) och hade det rätt trevligt.

Ett välarrangerat och kul lopp på alla sätt – vädret är ju svårt att rå på… Jag kommer gärna tillbaka nästa år – kanske på långa banan då!

aa_winners

Första lag i mål var FJS Redbull, bestående av Daniel Hansson och Braden Currie. Sjukt snabba!

Semester-epilog & vadå vila?

Idag är min sista semesterdag! Bara en liten helg, och så är det jobb igen. Fyra veckor ba’ VROOOM! Jag har ingen direkt ångest för det, jag gillar mitt jobb – men det här med mycket fri tid ska ju inte underskattas. Den här veckan har jag försökt klämma ut lite, lite extra sommar ur varje dag. Simmat morgonpass i Hellas. Cyklat in till stan och utomhusyogat i Tanto. Ätit glass. Tagit med mig kaffekoppen ut på gården varje morgon, och druckit morgonkaffe i en timme i solen. Njutit!

Imorgon är det swimrun igen, Arlanda Aquathlon så idag stod det vila på schemat. Promenader, det är väl bra som aktiv vila? Sagt och gjort! Sambomannen, hans kids och jag tog bussen till Tyresö och hoppade på Sörmlandsledens etapp 2 vid Öringe. Sedan gick vi leden till Björkhagen och sedan tillbaka hem.

IMG_4306 - Copy IMG_4310 - Copy IMG_4311 - Copy IMG_4327 - Copy IMG_4332Vi hittade ett fantastiskt smultronställe, åt vår picknick med utsikt över en mysig liten sjö, proppade i oss blåbär som om det inte fanns någon morgondag och hade en riktigt härlig dag i skogen. Visst, jag fattar att en 12,5 km lång skogspromenad i kuperad terräng inte direkt är vad som menas med vila – men det gjorde en hel del för att ladda upp de mentala batterierna!

Nu ska jag packa våtdräkt och sånt. Om du inte är för upptagen imorgon kanske du kan hålla en tumme för att benen mina håller för 11,6 km löpning och 2,3 km simning? Det vore himla hyggligt!