Tidsplanering punkt nu

Många av mina vänner kallar sig tidsoptimister. Vad det betyder i verkligheten är att man alltid, alltid måste vänta på dem när man har bestämt träff. Och när de oundvikligen messar och talar om att de är sena är jag oftast redan på plats, eftersom jag alltid alltid tror att det tar längre tid att ta sig från punkt A till punkt B än vad det i själva verket gör.

Och jag har sjukt lite tålamod.

Däremot är jag tidsoptimist när det gäller hur lång tid saker tar. Och hur mycket det är rimligt att hinna på en helg. Sånt. Så, när de hade picnicbog till löjligt lågt pris på ICA igår bestämde jag mig för att laga pulled pork. Det borde jag ju hinna, eller hur?

Jomenvisst, det hann jag. Fast jag hade kanske ursprungligen hoppats att den skulle bli klar lite innan halv tolv på natten. Nä, jag är inte så optimistisk att jag trodde att jag skulle äta den till middag, men trodde nog att den skulle bli klar på 4-5 timmar. Nu blev det 5-6 timmar istället. Men galet lättlagat: Jag saltade, pepprade och paprikapulvrade köttet och lade det i en gjutjärnsgryta. Sedan en klyftad lök och några skivade vitlöksklyftor ovanpå. Sedan ett par deciliter stark buljong och en flaska barbecuesås – den här gången blev det Honey Chipotle. Ugn 125 grader tills allt faller ihop.

Så jag är lite trött idag. Och lite mer förkyld än igår. Så det var därför jag inte bloggade igår.

Eller så var det eventuellt för att jag spelade Civ medan grisen blev klar och lite glömde bort tiden. Pick one.

Gårdagens amrap och lite sjuk

Gårdagens utmaningar – tja, blandad framgång. Det kom bara fyra personer på mitt styrkepass, och hela grejen kändes halvdan. Det visade sig sedan att det låg ett eventpass på samma tid, som möjligen drog till sig en del som skulle gått på styrkan annars, men ändock… Jaja, schemat är nytt, passet är nytt så jag får väl ge det lite tid. Grundproblemet är nog att jag själv inte är helt nöjd med passet – då blir det svårt att gå in för det helhjärtat och därmed svårare att få med mig deltagarna. Mål för nästa vecka måste bli att ändra på de delar som inte funkar nu.

Crossfitpasset gick bra, jag pushade mig med tyngre vikter på push pressen och gjorde 2-3 riktiga Toes to bar innan jag fick vika ner mig och köra en skalad variant. I uppvärmningen gjorde vi bl a double unders och jag överraskade mig själv med att sätta ett helt gäng på raken. Yay!

Gårdagens WOD var en AMRAP (=As Many Rounds As Possible) – på 18 minuter skulle vi köra så många varv vi kunde av

  • 15 box jumps
  • 12 push press (jag körde med 25 kg)
  • 9 toes to bar (jag gjorde knälyft)

Hann fem hela varv plus 15 box jumps. Det var riktigt tungt, fick stanna och pausa flera gånger på push pressen – och det är jag nöjd med, brukar oftast köra på för lätt vikt och bara susa igenom. Nu fick jag jobba! Efter WODen skulle vi köra dips med vikt. Så stark är jag ännu inte så det fick bli dips med lite tunnare support-gummiband än jag vanligtvis använder. Först fem stycken med svart band – det var ganska lätt! Sedan fem med det tunnaste, röda bandet – jobbigare, men fullt genomförbart. Sista setet skulle vi göra så många vi orkade, och då blev det sex stycken med det röda bandet. Sedan var armar och axlar helt slut! En liten pärs att byta om och få upp ryggsäcken på ryggen…

Det här är fantastiskt rolig träning tycker jag, gillar när det är tungt men man kan köra på ordentligt, så kroppen darrar när man är klar. Dessutom är det inspirerande att träna bland en massa starka människor!

Idag känner jag mig lite småhängig, trött och ont i kroppen, och kanske en begynnande förkylning. Skulle ha tränat med min PT idag, men bokade av. Det är nog vila kroppen behöver mest. Ska försöka se till att sova ordentligt i natt och hoppas vara kry igen imorgon!

Den där komfortzonen

Det där med vad som känns läskigt respektive tryggt att göra är väldigt intressant tycker jag. Utan att blinka (alltför mycket) ställer jag mig gärna inför ganska stora grupper människor och håller utbildningar eller gruppträningsklasser, men be mig ringa någon annan än min närmaste familj och jag börjar omedelbart fundera på ursäkter för att slippa.

Nyligen tipsade en mig närstående person mig om boken “The Flinch”, och den gav mig en del att tänka på. Grundprincipen – att de flesta människor har en komfortzon så stor att de nästan aldrig ser dess kanter och att det mesta av det vi stressar upp oss över är helt ofarligt – tar jag till mig och funderar på. Det kommer sannolikt ett blogginlägg på det temat så småningom. Författaren menar att när man känner ”the flinch” – att man ryggar tillbaka fysiskt eller mentalt inför något så ska man istället för att falla till föga bita ihop och göra det som känns läskigt ändå. ”Flinchen” håller oss tillbaka och begränsar oss, och för att utveckla oss måste vi ta oss förbi den. Jag gillade verkligen grundtanken! Att vissa delar i boken känns smått överdrivna/väl amerikanska/urflippade får man ju ta med en nypa salt. Rekommenderar boken, den är dessutom gratis att ladda ner till Kindle.

Lite känns det som om boken är riktad till mig (och det var nog det personen som rekommenderade den till mig ville säga också). Min komfortzon är the size of Texas, och jag oroar mig sjukt mycket för oväsentliga saker. All energi som går åt till det skulle jag hellre ta till att göra andra saker. Produktiva saker. Tankar som leder någonvart istället för att bara måla upp katastrofscenarios som sannolikt aldrig kommer att inträffa. Om jag sedan kunde släppa oron så till den grad att jag kunde få sova bättre på nätterna – ja, då vore det alldeles underbart.

Idag ska två rädslor utmanas. Först ska jag hålla ett gruppträningspass av en typ jag inte är van vid, och som gör mig nervös. Sedan innehåller kvällens Crossfitpass en övning som jag är lite rädd för, nämligen Toes to bar. Vad jag är rädd för? Tja, att jag ska tappa taget om stången, trilla ner och slå mig halvt fördärvad.

Att det låter korkat, orimligt och helt osannolikt?

Ja, det stämmer. De flesta av mina rädslor och orosmoment gör det när de får komma fram. Det är lite därför den här bloggen finns. Ikväll ska jag göra så många toes to bar jag orkar. Inte så många jag törs. Det är skillnad.

Yogadilemma

Bikramyoga är en fantastisk träningsform, tycker jag. Yoga i allra största allmänhet är fina grejor, men värmen och svetten som rinner överallt, inklusive i hörselgångarna tillför en extra dimension. Eller, just svett i öronen kanske inte är min favoritsak. Nej, det bästa är att rörelserna känns välgörande och stärkande för kroppen, speciellt den liggande ryggstärkande delen känns rätt för min kropp.

Sedan finns det såklart ett par nackdelar också – till exempel att det är väldigt dyrt. Och att jag är väldigt dålig på att prioritera yogan, annan träning går oftast före. Det i samband med att klippkorten har en begränsad giltighetstid leder understundom till problem – till exempel nu.

Jag har ett klippkort som går ut nästa fredag.

Det är sex klipp kvar.

Om jag yogar varje dag fr o m imorgon så kan jag använda upp alla (kan inte ikväll) – men då kan jag inte köra Crossfit… Som jag också har betalt för. Det kortet har i och för sig inte ett begränsat antal träningstillfällen utan gäller för all träning fram till 15 april.

Fast om jag skippar två pass på crossfitgymmet så kan jag istället använda upp två PT-timmar på gymmet som jag också har betalt för… Så många val.

Yoga imorgon i alla fall. Och kanske på söndag. Sedan får vi se.

Bikram

kusligt huslig

Ikväll lyser flitens lampa, eller nåt. Tvättar en massa svettiga träningskläder så jag kan svetta ner dem igen imorgon, och gör storkok. Hittade ett recept på linssoppa med kokosmjölk, det lät väldigt gott! Linser är ju egentligen inte så paleo (stenålderskost, typ) men det bryr jag mig inte så mycket om. De innehåller fibrer och protein, och min ibland lite kinkiga mage gillar dem. Tänker göra en latvariant och låta broccolin koka med i soppan, och hoppa över riset. För 90 kr matinköp blir det i alla fall fyra, kanske fem eller sex lunchlådor. Hoppas det är gott!

Att idag ska vara årets fattigaste dag återspeglades möjligen i min ICA-butik – skulle köpa torkade röda linser till soppan, men det fanns icke att uppbringa. Det skulle finnas två olika fabrikat, men det var soprent på respektive hyllplats. Nödlösningen fick bli att köpa färdiga linser på burk – då får de åka i på slutet istället för att koka med i 15 minuter. Lösningsfokus i allt!

Hot like chili

Starkt, mört och jättegott blev det här receptet jag hittade i Buffé. Jag använde mindre chili än i receptet, det blev ändå dunderstarkt – så lite försiktighet rekommenderas, om du inte tål hetta bra. Det är ju fyra sorters starka grejor i (sex om man räknar de alkoholhaltiga)  och den sammanlagda effekten är… Inget för kycklingar gjorda av sockervadd. Men gott! Jättegott!

Ingredienser

  • 2 kg högrev av nöt eller älg
  • 3 chilifrukter (t ex spansk peppar och jalapeño)
  • 10 vitlöksklyftor
  • 5 torkade fikon
  • 1 paket bacon (à 140 g)
  • 3 msk tomatpuré
  • 1 dl chilipulver
  • 1 msk spiskummin
  • rapsolja
  • 1 dl inlagda skivade jalapeño
  • 1 torkad chilifrukt (t ex ancho eller chipotle)
  • 1/2 dl konc oxfond
  • 1 l ljust öl (t ex lättöl)
  • 2 dl vitt vin
  • 2 lagerblad
  • 1/2 dl paprikapulver
  • 1 msk torkad oregano
  • 1 msk malen koriander
  • salt

DSC_0763

  1. Dela, kärna ur och strimla chilin. Skala och finhacka vitlöken. Skär fikonen i grova bitar.
  2. Putsa och skär köttet i grytbitar. Strimla baconet.
  3. Bryn kött och bacon i omgångar i olja i en stekpanna.
  4. Fräs tomatpuré, vitlök, chilipulver och spiskummin i olja i en stor gryta/kastrull någon minut. Lägg i kött, bacon, strimlad chili, fikon, inlagd jalapeño, torkad chilifrukt, fond, öl, vin, lagerblad, paprikapulver, oregano och koriander. Tillsätt lite vatten om inte allt kött är täckt.
  5. Koka upp och låt småkoka under lock tills köttet faller isär, det tar minst 3–4 timmar. Rör då och då, så att det inte bränner fast i bottnen. Smaka av med salt. Servera med tillbehören.

Till servering

  • tunnbröd
  • matyoghurt eller gräddfil
  • riven lagrad ost (t ex västerbotten)
  • guacamole