Den där komfortzonen

Det där med vad som känns läskigt respektive tryggt att göra är väldigt intressant tycker jag. Utan att blinka (alltför mycket) ställer jag mig gärna inför ganska stora grupper människor och håller utbildningar eller gruppträningsklasser, men be mig ringa någon annan än min närmaste familj och jag börjar omedelbart fundera på ursäkter för att slippa.

Nyligen tipsade en mig närstående person mig om boken “The Flinch”, och den gav mig en del att tänka på. Grundprincipen – att de flesta människor har en komfortzon så stor att de nästan aldrig ser dess kanter och att det mesta av det vi stressar upp oss över är helt ofarligt – tar jag till mig och funderar på. Det kommer sannolikt ett blogginlägg på det temat så småningom. Författaren menar att när man känner ”the flinch” – att man ryggar tillbaka fysiskt eller mentalt inför något så ska man istället för att falla till föga bita ihop och göra det som känns läskigt ändå. ”Flinchen” håller oss tillbaka och begränsar oss, och för att utveckla oss måste vi ta oss förbi den. Jag gillade verkligen grundtanken! Att vissa delar i boken känns smått överdrivna/väl amerikanska/urflippade får man ju ta med en nypa salt. Rekommenderar boken, den är dessutom gratis att ladda ner till Kindle.

Lite känns det som om boken är riktad till mig (och det var nog det personen som rekommenderade den till mig ville säga också). Min komfortzon är the size of Texas, och jag oroar mig sjukt mycket för oväsentliga saker. All energi som går åt till det skulle jag hellre ta till att göra andra saker. Produktiva saker. Tankar som leder någonvart istället för att bara måla upp katastrofscenarios som sannolikt aldrig kommer att inträffa. Om jag sedan kunde släppa oron så till den grad att jag kunde få sova bättre på nätterna – ja, då vore det alldeles underbart.

Idag ska två rädslor utmanas. Först ska jag hålla ett gruppträningspass av en typ jag inte är van vid, och som gör mig nervös. Sedan innehåller kvällens Crossfitpass en övning som jag är lite rädd för, nämligen Toes to bar. Vad jag är rädd för? Tja, att jag ska tappa taget om stången, trilla ner och slå mig halvt fördärvad.

Att det låter korkat, orimligt och helt osannolikt?

Ja, det stämmer. De flesta av mina rädslor och orosmoment gör det när de får komma fram. Det är lite därför den här bloggen finns. Ikväll ska jag göra så många toes to bar jag orkar. Inte så många jag törs. Det är skillnad.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s