Några simtag

Åh, vad det var länge sedan jag simmade! Så länge sedan att jag nog egentligen inte vill veta exakt hur länge. När man som jag inte är gammal simmare som har bra teknik innött i ryggmärgen blir det väldigt motigt att börja om efter ett upphåll. Det känns verkligen som att börja om från början. Tekniken är borta och flåset är kasst och ingenting flyter. Vattenläget är också kasst, med andra ord.

Det bästa borde väl ändå vara att inte ha några långa uppehåll, säger kanske du? Jo, det har du ju rätt i. Men det är ju så dags nu.

Veckans träningsplan innehåller tre simpass – ett 45-minuters och två entimmes. Det kommer dock sannolikt inte att hända, så ambitionen är snarare att komma i vattnet och plaska lite, vid tre tillfällen. Idag blev första försöket, efter att ha stökat av mina ReShape- och spinningpass på lunchen.

20 minuter plask blev det, några längder känna på vattnet, några omgångar teknikövningar och så lite ”bara simma”. Patetiskt nog hann jag bli trött i axlarna av detta… Nåja, det är en början i alla fall! Siktar på lite mer vattentid på fredag igen. Kanske en hel halvtimme då?

Hej, hej poolen!
Hej, hej poolen!
Annonser

Cykelpendling, försök 1

Jag hoppas verkligen att det där träningsschemat inte är så petnoga med att jag gör alla passen i rätt ordning… För så kommer det inte att bli. I alla fall inte den här veckan.

Det som är svårast att få in är nog simningen. Springa och cykla går ju att göra med start utanför min egen ytterdörr, men för simning krävs särskilda förutsättningar. Typ någon form av vattenmassa. Nuförtiden bor jag ju på rätt sida av stan för att kunna vara med på Micke Roséns OW-simning i Hellas – så jag tänker ta ett rejält steg utanför min komfortabla zon och vara med där. Det började redan igår, det finns tre träningstillfällen i veckan och min plan är att joina på lördag morgon. Japp, nu är katten ute ur påsen. Jag blir lite nervös bara av att tänka på det.

Enligt träningsplanen ska jag cykla 1,5 timme på lördag, men eftersom det blir simning då gör jag en liten omfördelning och cyklar idag. Till och från jobbet, det blir ca 75 minuter i vardera riktningen. Genom stan blir det ju inget vidare flyt och så, men i den form jag är nu är det bra att bara komma igång och trampa.

En underbar dag att pendlarpremiära, solen skiner, fåglarna kvittrar och luften är full av syrendoft. Vid kvart över sju rullar jag och Meridan iväg med riktning Kista. Först siktar vi på Skanstull, mycket folk på cyklar ute, hade tänkt stanna på bron och ta en bild men då inser jag att jag kommer att vara i vägen. Skit i det, rulla på!

Första trafikljusen när jag ska svänga vänster in på Ringvägen. Två stycken. Vänta vänta.

På själva Ringvägen är det inte så mycket folk att köra slalom mellan, det går rätt bra. Hur långt är det jag ska nu igen? Är det här jag ska svänga? Eller där? Nej, där är det ju. Rödljus igen. Vänta vänta.

Ååå så blir det uppförsbacke på Hornsgatan, hej och hå. Sedan nerför, men då hamnar jag bakom en vingelpella som tar upp hela cykelbanan. Sedan Hornstull. Värsta delen av hela turen, ombyggnad av vägar, sjukt många bussar, rödljus vänta vänta, lastbilar som parkerat på trottoaren och plötsligt kör ut… Hyperventilerar och svär.

Väl uppe på Västerbron finns det i alla fall bara cyklister och fotgängare att trängas med, och det går ju ändå rätt bra. Inga incidenter. Meeeen vart fasen ska jag nu? Vänster över vägen ja. Rödljus. Sen höger, ombyggnader, gråsuggor, trafik, svajande långsam cyklist framför som jag inte vågar köra om för jag vet inte vart jag ska sen. Rödljus. Många cyklister i kostym, kjol, högklackat och sånt här. De tar mycket plats med sina breda styren. Rödljus. Kan jag inte vara framme vid Norrtull snart, snälla? Rödljus. Cykelbana utan bilträngsel och bussar, vilken dröm!

Tralala, ombyggt vid Norrtull också såklart. Vart… Dit. Puh. Rödljus, vänta, vänta, trampa. Köra om, bli omkörd. Äntligen Hagaparken! Sen kommer röda skyltar som pekar mot Kista. Inte den vägen jag hade tänkt köra, men okej då, det här kanske är en bättre väg?

Det var det inte. En massa 90-graderssvängar, vägkorsningar, mera byggplatser, trottoarkanter, sväng hit, sväng dit – men allvarligt, snart är jag väl tillbaka där jag började? Ska bli kul att se GPS-filen. Till slut kommer jag fram till Ulriksdals station och vidare förbi Alex golf. Därefter blir det uppenbart att när det äntligen går att stå på lite så är mina ben slut. Haha. Men jag har väl snittat typ arton kilometer i timmen hit, varför inte hålla det ända fram. Konsekvent och bra.

Wheeee! Nerför backen vid Helenelund i full fart, sedan pendlarslalom runt gångtrafikanterna på väg från pendeltåget. Efter 74 minuter och 22 kilometer rullar jag in i garaget och parkerar hojen. Lite dusch nu, så kan arbetsdagen börja! Hoppas jag inte har motvind hem.

Meridan väntar otåligt på hemfärden
Meridan väntar otåligt på hemfärden

Lucinda Williams på Cirkus

Trillade lite sådär apropå in på Lucinda Williams konsert på Cirkus igår kväll. Hon är inte en artist jag känner till särskilt väl – jag köpte biljetten på rekommendation från min vän D, som brukar veta vad hen pratar om, och gör ett bra jobb i att bredda min musiksmak. Lu, som de initierade tydligen kallar henne kallas americanans urmoder av SvD i en halvljummen recension idag.

För mig som kom dit utan några förväntningar var konserten en klart lyckad upplevelse. Hennes låtar spänner över flera genrer; första delen var klart countryinfluerad, för att gå över åt det bluesigare hållet och avsluta i rock, stundtals åt det punkigare hållet. Med en musiksmak som min blev det alltså bättre och bättre! En trevlig kväll med livemusik helt enkelt, och några av hennes låtar kommer sannolikt att trilla in på mina Spotifylistor.

Lucinda Williams och Doug Pettibone.
Lucinda Williams och Doug Pettibone.

Mål och mening

För några dagar sedan skrev jag om att sätta mål och att bestämma sig. Nå, säger du – vad har du bestämt nu då?

Jag har tänkt efter och känt, planerat, räknat, och kollat kalendrar. Bläddrat i triathlonböcker och analyserat träningsplaner. I Gale Bernhards bok ”Training plans for multisport athletes” hittade jag en träningsplan för halv IM-distans som löper över tretton veckor – som av en slump exakt så mycket tid som jag har på mig om jag börjar på måndag. Planen är inriktad på att ta sig runt, utan särskilda ambitioner för tid; passar mig utmärkt. Jag bortser lite smidigt ifrån att planen nog förutsätter att man cyklar, springer och simmar regelbundet… Med en extremt optimistisk tolkning skulle man kunna hävda att cyklingen är OK eftersom jag cyklar inomhus två gånger i veckan, men resten? Nej.

Mitt sätt att riskhantera detta är att vänta lite med att anmäla mig till loppet. Har jag tagit mig igenom de första fyra veckornas träning utan skadekänningar eller massiv utmattning, då kör jag!

Den mesta träningen är i zon 2-3 så inte så hög intensitet, i alla fall inte de första veckorna. Efter mitt massiva konditionsträningsskolkande den senaste *långa men icke specificerade* tiden kommer det att bli nog av en utmaning att hantera träningstiden. Tror jag.

Första veckan ser ut såhär:

v 22 Simma Cykla Springa Kommentar
Måndag Vilodag
Tisdag 45 min teknik 30 min E2
Onsdag 60 min teknik
Torsdag 60 min E3  30 min teknik
Fredag 60 min E2 45 min teknik
Lördag 90 min E2
Söndag 60 min E2

Jag kommer nog att behöva möblera om lite med pass och veckodagar, tror jag – och de korta cykelpassen fokuserar på teknik och kadens, så där tänkte jag nog se till att köra spinningpass som matchar. Snart är det sommarschema på Actic, då kommer jag att instruera färre pass och få mer flexibilitet för min egen träning.

Måndagen är jag ganska säker på att jag kommer att klara av – men tre simpass blir en utmaning! Det känns spännande och roligt, och jag är ivrig att få komma igång. Kan det inte bli måndag snart?