Stockholm Trail

Från öldoftande festival till skogsdoft! Hoppen är tvära, och det gillar jag. Idag gick terrängloppet Stockholm Trail av stapeln i princip runt knuten, så jag kände behovet av att skutta ut i skogen och heja på löparna. Perfekt löparväder, växlande molnighet och inte för varmt. Vi hade felbedömt tiden litegrann, så när vi kom till den första planerade påhejarpunkten vid ca 5 km hade de flesta löparna redan passerat. Stod där en stund och småpratade med killarna som hade hand om vätskekontrollen, och applåderade för löparna tills det började glesna ordentligt. Då drog vi vidare till vätskekontrollen vid Ältavägen – där fanns det en härligt stenig, rotig och brant nedförsbacke som vi ställde oss i.

Nu var timingen bättre och det tog bara någon minut innan första löparen kom. Den där branta backen som jag knappt kunde gå nedför utan att hålla mig fast i träd och sånt? Han bara flög ner, i full fart. Sjukt imponerande! Luckan till löpare nummer två var ganska stor, ett par minuter kanske – och löpare nummer två var en dam. Grym fart även där! Sedan en ganska strid ström av löpare, glada och sammanbitna, pigga och trötta, många hojtade kommentarer om banan och arrangemanget. Antar att de tänkte att galningar som står i en skogsbacke och applåderar terränglöpare borde tillhöra arrangörsstaben… Tihi.

När vi stått och hejat en ganska lång stund kommer det en sådan där till. En sån som bara flyter nerför backen och knappt ser ut att nudda marken. Det går fort, fort! Hur kan han komma ända härbak i startfältet? Tänker jag tills jag inser – nu ser vi de första i 21-kilometersklassen. När jag tittar i resultatlistan ser jag att segraren i herrklassen 21 km sprungit 13 sekunder snabbare per kilometer än herrsegraren i 10-kilometersklassen… Galet imponerande att springa 21 km stig i kuperad terräng i 4.02-fart! I’m in awe.

Det var väldigt kul och inspirerande att titta på alla löparna, nu är jag jättesugen på att springa i skog! Och att köpa Inov-8-skor – det verkar vara det som gäller på nästan alla terränglöparfötter, även om det heter Salomon Trail Tour. Nä, skämt åsido – jag behöver inga nya skor. Men ut i skogen, det ska jag – så snart jag kan! Men imorgon är det inomhusaktivitet på gång, ska vicka spinning och core på Actic Kista kl. 17.00. Häng med vetja!

IMG_20130630_121304Miranda Kvist har bloggat och bildbombat om arrangemanget, både ur arrangörs- och deltagarperspektiv. Kul läsning! Nästa år ska jag vara med. Ni läste det här först.

Annonser

Uppdatering #yoga30d

Det går ju att yoga på en rockfestival, uppenbarligen. Jag hade inte med mig någon yogamatta till Bråvalla, men en picknickfilt och en gräsmatta duger också! På torsdagmorgonen blev det lite uppmjukande för ryggen (kändes rimligt efter en natt på liggunderlag) – katt/ko, hund/kobra och lite corestyrka.

På fredagmorgonen blev det en hel halvtimme, valda delar av några program från min favorit-onlineyoga – några övningar från Milla Floryds ”Kärlek till fötter och vader” och så mycket jag kom ihåg av ”Happy Hips” med Johanna Andersson. Sedan testade jag lite framåtböjningar, och döm om min förvåning när jag i Prasarita Padotonasana A kommer ner med huvudet i marken. I vanliga fall funkar det ibland, på en riktigt bra dag – nu easy-peasy. Min kompis M säger halvt på skoj, ”nu är det bara att gå upp i huvudstående därifrån!”. Provar, och det går… nästan. Fegar lite med balansen. Sedan måste jag ju gå upp i vanligt huvudstående, bara för att. Går finfint, men får lite konstiga blickar av mina medcampare. Det gör inget, de undrar redan vad vi 40-plussare gör där. Vi borde väl begripa att vi borde hålla oss hemma och virka antimakasser eller nåt? Men det gör vi inte.

På lördagen blev det väldigt kort yoga, mest för rygg och axlar som är seriöst stela nu. Får med oss några tjejer som sitter en bit bort, de undrar vad vi pysslar med och hänger med på övningarna en stund. Roligt!

Har jag klarat att festivalyoga borde väl resten av utmaningen bli plättlätt? Vi får se! Kroppen gillar i alla fall det här med regelbunden yoga. Jag börjar hitta mina muskelspänningar och försöka tänka på att släppa dem även i vardagen. Det känns som början på något bra.

Bråvallafestivalen

I onsdags bar det av till ett nedlagt flygfält utanför Norrköping för rockfestival i dagarna tre – Bråvalla! Det har varit sol, regn, lera, skratt, tält, grym musik, långa köer, dålig nattsömn och tvivelaktig kosthållning. Som så ofta när en gör något helt annorlunda och upplever mycket så känns det som om jag varit borta JÄTTELÄNGE. Och efter några nätter camping med långa toaköer, hög ljudvolym och sånt så känns min egen säng Så. Sjukt. Lyxig.

Jag har haft en bra helg, har du?

Bråvallatorsdag
Torsdag med Eldkvarn, Rival Sons, Ghost, In Flames och Rammstein.

På torsdagen såg jag Eldkvarn, Rival Sons, Ghost, White Lies, In Flames och Rammstein. Det var första gången jag såg Rammstein live, och vilken galen show det var! Ingen låt utan eldkastare eller fyrverkerier. Lite tråkigt att det regnade rätt mycket, men när det blir trångt i publiken blir det ju varmare!

Bråvallafredag
Fredag med Hoffmaestro och QOTSA. Bara två, men två av de bästa!

Det här med att Peace & Love gick i konkurs ledde ju till lite vånda för mig. Det kändes väldigt jobbigt när det annonserades att Depeche Mode skulle spela i Stockholm på torsdagkvällen, men jag bet ihop och tänkte att jag ju ändå valt Bråvalla. När det senare blev klart att QOTSA skulle spela på Cirkus på fredagen – då blev det värre. Det är ett av mina absoluta favoritband i hela världen, och tanken på att missa det fick mig att gå omkring med magont och lätt illamående i ett par dagar. Sedan bestämde jag mig – jag åker hem på kvällen, ser QOTSA och åker tillbaka till Bråvalla lördag morgon. Så fick det bli, och det ångrar jag inte!

En solig morgon med frukost på filt utanför tältet, sedan en halvtimme yoga och lite slappande innan vi gick in på festivalområdet. Lite lunch, sedan var det dags att röja loss med Hoffmaestro. Som vanligt ett grymt ös från start till slut! Det ger energi, jag blir glad ända in i märgen. Sedan hoppade jag in i bilen och drog hem till Stockholm. Hann äta lite snabbt på Cirkus innan QOTSA drog igång. De spelade ganska många låtar från nya albumet (som är grymt!) och körde läckra animeringar på den digitala backdropen. Lite tystlåten och trulig Josh Homme som tyckte att vi var en ”very mellow crowd” – men vi fick i alla fall två omgångar extranummer.

Sedan ska jag väl inte sticka under stol med att det var ganska skönt att duscha varmt och sova i egen säng utan att behöva öronproppar!

Bråvallalördag
Lördag med Bo Kaspers, Far East Movement, Parkway Drive, A Day To Remember och en massa regn.

Lördag morgon bar det av till Bråvalla igen. Mina farhågor om långa köer var ogrundade – tydligen var de flesta på plats vid det här laget och det var bara att köra in. Valde att parkera långt ut, för att hemfärden ska bli smidig – och fick så också lite extra promenad. Ett par kilometer i gummistövlar, tre varv – för det skulle ju packas in lite mer saker i bilen.

Regnet kom lagom tills vi skulle se Bo Kaspers Orkester – och det var lägligt, för de spelade på en av scenerna som var under tak. Det märktes väldigt väl när det började ösa ner ordentligt, publiken fördubblades nästan. Skön musik, duktiga musiker och det märks att de har kul på scen! Härligt, även om det inte är riktigt min musik.

När konserten var slut var regnet det också, så vi gick och åt en sväng. Sedan var planen att se stand-up – men det var så grymt mycket folk, vi hamnade så långt bak att det inte gick att höra. Men nu hade solen kommit fram och torkat upp lite, så det funkade fint att sitta och slappa lite, och göra lite överkroppsyoga för stela axlar och brösttryggar. Slank in på Far East Movements konsert, satt längst bak och lyssnade – kul och energirikt, och de fick verkligen igång publiken när de drog igång ”Like a G6”.

Tyvärr var spelschemat inte optimalt för mig idag, lite får långa luckor mellan de intressanta banden. Lyssnade lite på Parkway Drive och A Day To Remember, men orkade inte riktigt engagera mig. Kanske musikmätt nu? När regnet drog in för tredje gången bestämde vi att det fick vara nog, och sprang till bilen och körde hem. Hade gärna sett Mando Diao, Syster Sol och Volbeat också, men det kändes inte värt att vänta i regnet i tre timmar för. Nu hann jag hem och satt i soffan med en kopp kaffe innan de ens hann börja – ibland måste en ju prioritera!

Sjukt nöjd med min helg, bra festival även om logistiken lämnar en del övrigt att önska (men det berättar jag för festivalansvariga istället för er!). Trots dålig sömn några nätter känner jag mig utvilad och laddad att dra igång träningen inför min nästa stora utmaning. Mer om den senare!

Att välja och att välja bort

Det är alldeles fantastiskt att det finns så mycket roligt att göra i träningsväg, så många utmaningar att ge sig i kast med, så många förmågor som kan tränas upp. Kunna springa långt, simma snyggt, lyfta tungt, ta sig fram varsomhelst i skogen på MTB, gå på händer, springa fort, hoppa högt, gå ner i spagat, göra pistols… Det. Tar. Aldrig. Slut och det är underbart. Men också sjukt jobbigt – för en måste ju välja. Det går inte att göra allt på en gång, trots att jag försöker och försöker. Tiden räcker inte, och inte orken heller.

Och när jag väljer något så väljer jag ju bort något annat. Det här har jag det väldigt svårt med. Ibland tror jag att lösningen är att göra saker i perioder – som i att ”nu kör jag Crossfit i sex månader och blir stark, sedan fokuserar jag på löpning fram till XX-loppet, och sen behöver jag simma en massa för att persa på Vansbrosimmet”. Eller så. Logiskt sett verkar det ju ganska bra, men min impulsstyrda hjärna verkar vilja göra allt, hela tiden. Det kanske det är därför det ändå funkat ganska bra med triathlon, eftersom det är tre grenar? Möjligen.

Jag vill träna olympiska lyft, lära mig grym teknik där och bli stark. Samtidigt vill jag yoga mycket, få bra rörlighet, styrka och kroppskontroll. Och så vill jag simma med flyt, cykla starkt och springa lätt. Och så kanske köra lite kettlebells och sånt. Ni ser, det går ju inte! Hur ska jag få ihop det?

Nu är det i alla fall dag 6 av #yoga30d, vilket betyder att jag har yogat sex dagar på raken. Det har blivit ungefär en halvtimme varje dag, men idag lite mer. I morse tänkte jag springa, men benen var ömma och ryggen stel (och så regnade det…) så jag väckte mig med Milla Floryds Kaffeyoga på Yogobe istället. Sedan smet jag iväg till gymmet på lunchen och körde en 55-minutersklass med Elvira – ganska mycket corestyrka, en hel del stretch. Skönt! En sak jag kommer att ta med mig från yogautmaningen är att jag inte måste köra 90-minuters bikram- eller ashtangaklasser för att yogan ska göra nytta – det kan räcka med en kvart. Speciellt om den där kvarten händer varje dag. Det kanske kan hjälpa villrådigheten och göra det lättare att få ihop tränings- och välmåendepusslet? Det hoppas jag.

En extra utmaning de närmsta dagarna: Nu bär det av till Bråvallafestivalen, där jag ska campa och se en massa grymma konserter i dagarna tre. Hur en yogar på festival har jag ingen aning om, men nu ska jag försöka ta reda på det.

Namaste & rock on!

Nystart. Omstart. Kallstart.

Nystart igen då. Det känns inte som det var så länge sedan sist. Så kanske omstart. Tyvärr är läget nog sämre nu än senast – då var jag ju ”bara” otränad, men nu har jag också en lunginflammation att återhämta mig ifrån. På plussidan en massiv träningslusta och en härlig sommardag, och det väger ju upp mycket! Planen idag var ett lugnt pass, och känna lite på kroppen.

När frukosten fått landa i magen joggade jag iväg till Björkhagens utegym, ungefär 2,5 km i lugnt och fint 6:30-tempo. Kroppen kändes tung och löpsteget lite stelt och kantigt, som det gör när kroppen hunnit glömma hur en gör. Framme på gymmet körde jag igenom lite övningar för överkroppen (provade knäböj men det kändes som en väldigt dålig idé med tanke på hemvägen) – axelpressar, bänkpress, latsdrag och den där förövningen till pullups, när en hänger under en låg stång med fötterna i marken, och drar upp överkroppen. 2 varv på dem, sedan använde jag den där armgångsställningen för att försöka mig på några Toes To Bar. Fick nöja mig med toes ganska nära bar, men nästa gång kanske?

DSC_1032

Jag gillar utegymmet mycket, och det är kul att se att många använder det. Idag var det ett tiotal människor där som körde för fullt – härligt! Efter ungefär 20 minuter kändes det lagom att förklara styrkedelen avklarad, och jag joggade hem genom skogen över Kärrtorps IP. Ungefär 2,5 km den vägen också, så totalen blev strax över fem km. Sista biten gick mycket bättre, som vanligt vaknar mitt löpsteg seeeent. Avslutade passet med tio minuter yoga i gröngräset – mest höftöppnare och hundar, och så ett huvudstående. Som kronan på verket en tur i linbanan – för att det är så roligt!

IMG_20130623_121650

Ingenmansland

Nu är jag i det där ingenmanslandet – mellan att vara sjuk och frisk. Jag mår mycket bättre än för en vecka sedan, men är det tillräckligt bra för att dra igång någon träning? Kroppen känns seg, tung och trög, men är det för att sjukdomsbaciller hänger sig kvar eller för att jag varit still i flera veckor och tappat energi på grund av det? Så svårt att lyssna på kroppen. Eller, lyssna är ganska lätt men just nu fattar jag inte vad den säger.

Cykelturen i torsdags kväll gav en hel del rassel i lungorna, så det kändes ändå vettigt att ta det lugnt lite till – men jag vill ut i friska luften! En liten promenad måste en väl kunna ta? Jo, det måste gå.

Först styrdes kosan mot Hammarby Sjöstad, och tanken var att ta en båt därifrån, antingen in till stan eller över till Söder. Väl där var det kaffedags, och under själva fikat ändrades planen till att istället promenera över till Söder. Genom Sjöstan, upp på Danviksklippan – och när vi såg utsikten där blev Fåfängan nästa mål. Rubriken stämmer även här – dessa områden är vita fläckar på kartan för mig, jag hade ingen aning om att Hammarby Sjöstad är så stort, och inte heller att Fåfängan ligger där det ligger. Fantastiskt utsikt bjöds vi på däruppe, och god pecanpaj tillsammans med lite mer kaffe.

Sedan jagade vi mer utsikter. Fjällgatan, Mäster Mikaels gränd, Corneliusparken, Monteliusgatan… Många nya ställen för mig! Efter Monteliusgatan kände vi oss nöjda för dagen, och begav oss hem. Strax över en mil i benen, och knappt hundra bilder i kameran. En fin dag!

918b7b84-c50b-4e4e-a954-0d0d3ddb05ebwallpaper

Det är dag 2 av #yoga30d, och eftersom dagen präglats av nya upplevelser valde jag två nya pass från Yogobe. Först ett MOJO Glöd-pass, ungefär tio minuter uppmjukning av ryggrad och höfter. Ett skönt flöde, precis som det brukar vara hos MOJO. Sedan valde jag stretch ländrygg med Milla Floryd – ett ”restorative”-pass med enkla, lugna rörelser som släpper spänningar i ländryggen. Sexton minuter långt men kändes som fem, tiden flög fram i ett riktigt skönt pass. Efter en mils promenad tackar ländryggen så mycket för omtanken.

 

Sillunch

På midsommar ska det ätas sill och potatis, det är svensk lag. Väl? I år har jag för första gången provat på att göra en egen sillinläggning – inspirerad av asiatiska smaker, med ingefära, chili, vitlök och koriander. Den blev jättegod! Ingefäran ger en fräsch sushikänsla. Färskpotatisen var ljuvlig såklart, allrahelst på en bit Vikaknäcke med lite smör och salt.

God midsommar på er!

IMG_0616IMG_0583