Loppfunderingar

För ett par månader sedan fick jag frågan av en träningskompis om jag ville överta hans startplats till Vansbro Triathlon, då han inte lyckats bli av med en envis skada och inte kunde ställa upp. Vansbro tri var mitt tilltänkta mål för den här säsongen, men den sålde ut blixtsnabbt och jag fick ingen plats. Då tappade jag sugen för triathlonträning litegrann, så vårens träning blev mest i gymmet, och så lite spinning.

Att bli erbjuden platsen gav mig en ordentlig tankeställare, och jag funderade både fram och tillbaka under flera dagar innan jag bestämde mig för att tiden var för kort för att jag skulle hinna förbereda mig på ett vettigt sätt. Bara att bygga upp min löpning till att klara en halvmara skulle ta längre tid än de 7-8 veckor jag skulle haft på mig. Nu i helgen är det dags, och med tanke på att jag tappade 3-4 veckors träning på att få en mykoplasmainfektion är jag väldigt glad att jag inte nappade på erbjudandet.

När jag bestämt att jag inte skulle köpa Vansbroplatsen började jag fundera på alternativ – för nu hade jag ju fått en tändande gnista till att tänka träning och tävling igen. Det finns ju en tävling till på halv-IMdistans, som ligger bättre till i kalendern för oss som är sena i starten, nämligen Sala Silverman den 24 augusti. Det är en jättefin och trevlig tävling, som jag kört en gång tidigare och gärna skulle återvända till. Då skulle jag ha haft tretton veckor på mig att förbereda mig, och det kändes ju lite mer rimligt. Jag gjorde en träningsplan, och hann träna i nästan två veckor innan mykoplasman slog till.

Nu är det typ sju veckor kvar. Tror jag struntar i det.

Nästa sommar ska jag köra någonting långt. Jag håller på och filar på en plan för det, mer kommer senare. Men min initiala tanke är att jag ska fokusera på löpning och simning den här sommaren, så att jag har en bra bas där när jag ska börja träna på riktigt framåt hösten. Stark och rörlig tänkte jag också bli.

Ett mål vill jag ju ändock ha, jag är ju trots allt en sån som funkar bäst när det finns något att sikta på, gärna något som känns lite läskigt – och då hittade jag Arlanda Aquathlon. Simma och springa, precis vad jag behöver! För två år sedan körde jag en liknande tävling, Ångaloppet, och tyckte det var riktigt kul samt asjobbigt. Motionsklassen springer cirka en mil och simmar två kilometer, det borde vara görbart om 1,5 månad om jag spelar mina kort rätt. Har hittat en lämplig medbrottsling, så snart blir det anmälan.

Nu är jag pepp! Imorgon terränglöpning på Sörmlandsleden, och på måndag tar jag tag i projekt simning. Hur svårt ska det behöva vara?

Arlandaaquathlon

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s