Träningsfas: Hybris

Väldigt  ofta när jag anmält mig till något långt, läskigt jobbigt som ligger långt fram i tiden, och knappt har hunnit få ordning på min träningsplan så drabbas jag av hybris. Av okänd anledning inbillar jag mig att jag helt plötsligt kan göra vadsomhelst, och börjar fundera på att anmäla mig till helt orimliga lopp. En vänlig tolkning kan ju vara att jag helt enkelt är sjukt peppad. Det är ju bra, men det är ju det där med att fokusera på rätt saker. Och behålla sin verklighetsförankring och sitt sinne för proportioner. (Jo, jag vet, hur kul blir det då egentligen? Lite galenskap är ju bra för själen. Det gäller bara att veta när det räcker.)

Black River Run 20 miles om sex veckor. Jomen, det vore väl kul? Det där med att jag för närvarande springer som längst strax över milen i stappelhastempo, det är väl en världslig sak? Och om en kikar på Österlenmarans nybörjarprogram så springer jag ju nästan lika mycket som de säger att en ska för maran – jag kanske ska byta distans från halv till hel mara?

Eller inte?

Som tur är har jag lärt mig lite av tidigare erfarenheter och helt i onödan erlagda anmälningsavgifter – så nu behärskar jag mig. Om jag bara tränar på och kör de tre lopp jag för närvarande är anmäld till (Arlanda Aquathlon om två veckor, halvmaradistansen på Österlen Marathon i november och IM Frankfurt i  juli nästa år) så får vi se vad jag hittar på sen.

Det verkar väl rimligt?

ambition-posters

Annonser

En reaktion på ”Träningsfas: Hybris

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s