Min träning – oktober

jogg_oktober

Mjaha.

Vad jag har att säga till mitt försvar? Inte mycket. The eländiga högerfot made me do it?

Portugalresa med Springtime

IMG_2536Det som gör att den här månaden överhuvudtaget har någon hyfsad träningsmängd (29 timmar) beror på att jag tränade tolv timmar på Springtimelägret. Ursprungsplanen var att jag skulle springa mycket på lägret och få till minst ett ordentligt långpass inför Österlenmaran, men veckan innan avfärd blev fotproblemet (som jag nu är rätt säker på är hälsporre) så akut att det inte gick att stödja på foten. Då blir det inte mycket springa av.

Istället blev fokus på resan lite mer att prova nya saker, göra mycket rörlighetsträning och träna styrka. Det var väldigt kul och inspirerande, och jag samlade många glada minnen den veckan.

Swim/bike/run

Löpning 49 km, 6 h 23 min Lite och långsamt. Men det beror på skada, tyvärr.
Cykel 21,7 km (japp, jag har cyklat ute! Det trodde du inte!) 5 h 20 min. Typ den vanliga spinningen plus ett bonuspass ute.
Simning 5 km, 2 h 40 min Bara två pass, uppryckning är av nöden.

Varför blev det såhär, och nu då?

Tja, mindre löpning på grund av foten, och mindre simning och annat för att jag tappade lite motivation på grund av att jag inte kunde springa. En dålig loop, helt enkelt. Dags att bryta den.

Vecka 45 (efter Österlenmaran) börjar min träningsplan inför Frankfurt. Basen där är två simpass, två cykelpass och tre löppass per vecka. Löpningen kan jag inte köra enligt plan som det ser ut nu, så medan jag rehabbar får det bli en alternativ plan.

Fokus för november: 

  1. Få ordning på foten så att jag kan springa (behandlingar, rehabträning med mera)
  2. Kompensera för minskad löpträning med mer simning, vattenlöpning och ev cykling om jag kan göra det smärtfritt.
  3. Träna styrka och rörlighet, så jag får bättre förutsättningar att orka med min träning.

Frågor på det?

Annonser

Multi-media

Nuförtiden köper jag ganska sällan tidningar. Tidigare prenumererade jag på flera stycken, men tröttnade på dem efter ett tag – i specialtidningar blir innehållet lätt lite repetitivt. I löpartidningar är det träningsprogram till olika lopp över året – Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon, Midnattsloppet, Lidingöloppet, repetera – och i triathlontidningar våtdräktstester på våren och tips på träningspass på trainern inför vintern. Superbra om du ska köpa våtdräkt eller behöver tips på hur du ska undgå tråkdöden när du nöter på din trainer, men annars lite *gäsp* när det är inne på tredje varvet.

Nu prenumererar jag bara på Filter som aldrig verkar bli tråkig, och köper andra tidningar någon gång ibland när det finns någon speciell artikel som lockar. Bonus: när jag bara köper en tidning varannan månad eller så känns det ganska lyxigt när det händer. Den här veckan har jag dock gått helt bananas och köpt tre stycken.

Först blev den en Runners World, för att de hade en intervju med coola Emelie Forsberg. Sedan slog jag till på två stycken igår.

IMG_2742

IMG_2745 IMG_2744
IMG_2746

Tidningen Hunger har jag varit nyfiken på sedan jag först hörde talas om den. En mattidning av samma gäng som gör Filter, Chefsredaktör är Mats-Eric Nilsson, som skrivit böckerna Äkta vara, Saltad Nota med flera. Det ska handla mycket om råvaror och vad maten kommer ifrån, och i första numret får du bland annat läsa om äppelsortering, mikrobryggerier i Sverige och hur vildsvin är lite som Ahlgrens bilar. Annorlunda bildspråk mot andra mattidningar, och precis som Filter skriver de långa spännande artiklar om saker jag inte hade en aning om att jag var intresserad av.

Den gamla favoriten Fitness Lifestyle fick också hänga med hem. Jag har läst den sedan… Nittiotalet måste det vara, när tidningen hette Fitness & Aerobics. Då var jag en gymråtta och tävlade i Fitness och vi hade blanka, ribbade Casalltoppar och vida Better Bodies-brallor. Those were the days. Gissa vilken rubrik på omslaget som avgjorde köpet? Nä, inte bootylicious rumpa utan något jag misslyckades med förra året.

Jajamän, #enpulluptilljul ska det bli. Banne mig. IMG_2743

Kan du göra en strikt pullup? Eller kanske flera?

Läckra lopp 2014

Den här löparboomen gör att det kommer nya lopp hela tiden – roligt! De senaste dagarna har de här poppat upp och fastnat hos mig.

tunnelrunDet är nåt visst med lopp som bara går en gång! Förutom att det blir automatiskt pers, alltså. I november 2014 kan du springa en mil i Norra Länken-tunneln. Jag har lagt in en intresseanmälan för att springa – gör det du med!

wings

Wings For Life känns som en väldigt unik och spännande idé. Loppet kan springas på 38 olika orter världen över – starten går samtidigt för alla. Hur långt loppet är – ja, det bestäms av hur fort du springer. 30 minuter efter att löparna startat börjar en ”chaser car” köra längs banan i förutbestämd hastighet. När du blir passerad av bilen är ditt lopp över, och det hela fortsätter tills det bara finns en löpare kvar – vinnaren. Running Man, någon?

Det finns en räknare på siten där en kan lägga in sin önskade sträcka, och få veta vilket tempo som krävs för att hinna den innan bilen passerar. För min del vore det grymt att hinna 15 km – vilket skulle motsvara 6:00-tempo. I Sverige är det Kalmar som är värd-ort, och den 4 maj är det dags. Lite sugen är jag!

Vad tror du, blir det succé eller flopp?

Tacksamhetstisdag

Vevve, Beatatjata och några andra bloggar jag läser ibland brukar ha tacksamhetstisdag – idag lånar jag konceptet lite. Det här inlägget dök nämligen upp i mitt nyhetsflöde, och jag känner att jag vill dela det med er. Och säga TACK för mitt rymdskepp.  spaceship

Jag har ju alltid velat ha ett rymdskepp – och så visar det sig att jag haft ett hela tiden. Let’s rock it!

FitBiten och jag

– Nå, hur går det? Har hon tröttnat på FitBiten ännu?

No way! En liten pryl som utan krus levererar en massa information varje dag och natt, och dessutom gör det sjukt mycket enklare att välja trapporna framför hissen och att allmänt röra mig mer i vardagen – den kan en väl inte annat än älska?

fitbit_day

Såhär ser dagsvyn ut i mitt FitBit dashboard. Givetvis går det bra att anpassa vilken information som ska visas – förbrukade kalorier, vilken distans de där 10 595 stegen kan motsvara, och om en orkar registrera sitt kaloriintag (orka…) så finns det lite visare för det också. När jag klarat mina mål på steg och Very active minutes så hurrar den för mig. Bara en sån sak! Vad ska jag säga, I’m a sucker for validation.

fitbit_weekPå veckobasis får jag en sådan här sammanställning per mail (den går såklart att välja bort om en inte vill ha den). Ett genomsnitt på nästan artontusen steg om dagen förra veckan – jag blir faktiskt imponerad av mig själv! På det här viset är jag snart i Mordor! (1779 miles om en börjar i The Shire).

Och jo, jag vet att jag skrev att jag inte tyckte det var någon poäng med att följa eller öka min vardagsmotion, utöver att konstatera att jag lätt kommer över de där tiotusen stegen varje vardag (får jobba lite mer för dem på helgerna) – men jag har tänkt om. Jag tar tillbaka allt jag sa och hävdar motsatsen.

Jag tänkte på Mark Sissons Primal Blueprint, där han tycker att basen i träningen ska vara att ”move frequently at a slow pace”. Enligt honom stärker det vårt immunförsvar, gör vår fettförbränning mer effektiv och stärker kroppen så den orkar med tyngre träning.

fitness_pyramid_flat_2012Att promenera kan också vara bra återhämtningsträning efter hårda löp- eller cykelpass, ”sköljpass” som det ibland kallas.

Sedan läste jag det där blogginlägget på Nerd Fitness – A Hobbit’s guide to walking (in och läs, bra inlägg och roligt skrivet), där Steve Kamb lyfter fram fördelar med att gå mer; fettförbränning igen (let’s face it, om jag tappade några kilo skulle löpningen gå lite lättare, speciellt i backarna), ökad kaloriförbränning, uthållighet och aktivitet utan att slita så mycket på kroppen. Just nu har jag ju svårt att öka min löpmängd utan att benen protesterar – men promenader fungerar ju.

Så. Jag låter det lilla armbandet motivera mig att röra mig lite mer i vardagen. Rekordet just nu är strax över 25 000 steg på en dag. Undrar om jag tangerar det den här veckan?

– Finns det verkligen inget dåligt att säga om den?

flexpinkDet skulle i så fall vara att de precis har släppt en ny och upphottad version, FitBit Force, som också visar tiden – precis sådär irriterande nära inpå att jag köpte min, som nu redan är ”den gamla”. Nu kör jag både armbandsur och FitBit på samma arm, och det hade ju varit smidigt med bara ett armband. Men det är ett massivt i-landsproblem för mig, och kanske ett argument till att köpa för dig som inte redan har en?

Och att det rosa armbandet är restnoterat och inte går att beställa förrän om 6-8 veckor. Så nej, it’s all good.

Frågor på det?

Misärduathlon med minimal misär

Förra hösten drog jag och ett gäng klubbkompisar i Väsby Triathlon till Mexico – några av oss för att tävla i Ironman Cozumel, andra (t ex jag) för att heja på de förstnämnda. Och njuta av sol och vita stränder, när de ju ändå fanns där.

Några av de mer galghumoristiska klubbkompisarna som stannade hemma i Sverige bestämde sig för att riktigt vältra sig i höstväder, lera och kyla som kontrast till oss lyxlirare. Det blev en träningsdag som kallades för Misärduathlon – 6 km löpning med stopp för fysövningar varje kilometer, två mil cykel företrädelsevis på leriga skogsvägar och grus, och sen 5 km kuperad löpning till. Plus fika, naturligtvis.

Tydligen blev det en succé, för i år kördes det igen och nu fick jag vara med. Namnet Misärduathlon frammanar ju bilder av snöslask, tre plusgrader och diagonalt hagel eller något liknande – men den väderansvariga verkade inte ha skött sig för vi fick solsken, femton grader och hänförande vacker höstskog. Och rätt lite lera (kom igen, några små vattenpölar bara ju!).

IMG_2175

IMG_2182

IMG_2177

IMG_2193

Den enda misären som bjöds under träningen var väl möjligen att min häl började strejka omedelbums jag började springa, så det blev bara cykling för mig idag. Börjar bli lite stressad över det här, jag tänkte ju springa en halvmara på lördag! Nå, naprapat och massör är inbokade i veckan, och så har rara Jeanette erbjudit sig att testa att tejpa fotskrället och se om det hjälper. Jag har inte gett upp än (men det är ju aldrig för sent!).

Efter själva duathlonen dukades det upp galet mycket gott fika, och trevligt häng i ett par timmar. Tack för idag, nya och gamla träningskompisar!

IMG_2199

DSC_1721

 

Tolv Stockholm och Printz Mathall

tolvIdag har det varit invigning av Tolv Stockholm, den nya nöjesarenan (eller vad en nu ska kalla det) i söderort. Här ska det finnas aktiviteter och matställen på tolvtusen kvadratmeter, och eftersom det är ungefär tolv minuters promenadväg hemifrån mig så kändes det som en bra idé att kika förbi.  Jag hostar ändå lite för mycket att det ska kännas vettigt att dra ut på en löptur.

Första intrycket – det finns ungefär tjugotre barer, varav nitton bara inne på O’Learys (okej, kanske en lätt överdrift, but not by much). Det är också på O’Learys aktiviteterna finns – en rätt häftig inomhusgolfbana med Stockholmstema, pingisbord, bowlingbanor som ser ut att vara byggda i ett akvarium (japp, hajar i taket! Coolt) och ett gäng racingspel. Det här kommer säkert att bli ett populärt AW-ställe, för dem som gillar sånt.

Alla restauranger verkar inte riktigt ha öppnat, men hittade O’Learys, Enzo’s som är en italiensk restaurang med fotbollstema (mycket sport här…), ekologiska salladshaket Freshii (som även finns i Kista Galleria) och Printz Mathall som specialiserar sig på korv. Här tänkte jag äta lunch idag – välgjord korv av bra råvaror är ju finfin mat!

På menyn finns – korv såklart. Det är uppenbart att det här är ett ställe som tar sin korv och dess tillbehör på största allvar – det finns till exempel åtta olika sorters senap, och nio varianter på ketchup. Nörderi på högsta nivå – gillar´t. Själva korven finns i ett tiotal varianter, och jag väljer veckans korvbricka, där en får testa tre olika varianter, med pommes och några utvalda tillbehör till. Vad gäller valmöjligheter förresten? Har nog aldrig sett fler ölsorter på ett och samma ställe. Du som gillar IPA, this is your mothership.

Från mathallens sittplatser vid långbord med bänkar kan en kika in i korvmakeriet, där det stoppas korv i rasande fart. Bra underhållning när det tar lite tid att få maten. För det gjorde det. Servicen var trevlig, men lite lätt kaotisk, Det är kanske inte så konstigt när det är första helgen det är öppet, och det trillar in en hel massa folk på en gång. All personal verkade hantera läget med ro och glatt humör, och då går ju allt att lösa.

Maten då? Veckans korvar var merguez, salsiccia och oxkorv – alla goda, merguezen godast. Frasiga pommes frites, någon söt Dijonaktig senap som var urgod och två sorters ketchup. Den som det var parmesan i gillade till och med jag, som annars tycker att ketchup är en rätt meningslös produkt. Den smakade MYCKET parmesan! Ost, bra grejor.

IMG_2721

IMG_2716

IMG_2729

IMG_2730Printz har också en grill och en deli, där en kan äta smårätter (korv med bröd deluxe, typ) men även köpa med sig olika sorters salami, korv såklart, hängmörat kött, såser och röror med mera. Jag gillar stället skarpt, och kommer definitivt att återvända.