En halvmara på Österlen

I helgen har jag varit i Simrishamn och sprungit halvmara under Österlen Lyser, som är en ljusfestival för att lysa upp i höstmörkret. Jag förstår att ni knappt kunnat sova på flera dagar i spänd förväntan på att få höra hur det har gått (ja, lite ironi där…). Misströsta inte, här kommer en liten sammanfattning av mina upplevelser, blandade lärdomar och insikter.

  • Det här loppet är en riktigt häftig upplevelse! När det är mörkt på Österlen är det verkligen nermörkt, och att springa över de öppna fälten med bara pannlampor och reflexer som ljuskällor var väldigt speciellt. På många ställen kantades vår väg av marschaller och ljusslingor, som skapade en mysig och lite trolsk stämning.
  • Bra publiksupport, mest i byarna såklart men även mitt ute i mörkret stod människor och hejade på oss. Det fanns massor av glada funktionärer som visade vägen och delade ut dryck, bananer och pepparkakor på vätskestationerna. Tack för servicen!
  • Feststämningen i mål i Simrishamn var helt galen! Vi halvmaralöpare gick i mål i Borrby, där det var lite mer laid-back (men trevligt), vi fick medaljer, finishertröjor och lite ät- och drickbart. Sedan haltade vi oss bort till bussen som körde oss till Simrishamn. Målgången där hade en überentusiastisk speaker, massor av musik, jublande publik och rökmaskin – alla som gick i mål där lär ha känt sig som rockstjärnor! Blir lite sugen på maradistansen nästa år bara för att få uppleva det.
  • Orosmolnet foten, hur gick det med den? Jotack, bättre än befarat men inte helt bra. På löparmässan erbjöd Palmer Friskvård intensivbehandlingar för en hundring – det lät ju för bra för att missa, så Fredrik och Fredrik masserade, akupunkterade och kinesiotejpade foten och vaden, och gav lite tips för hur jag skulle hantera eländet efter loppet. Så goda förutsättningar som möjligt givet läget, alltså.
  • Kroppen och löpsteget fungerade bra fram till 15-16 kilometer ungefär. Sedan började det göra ont typ överallt. Analys: Bristfällig träning i stort (har ju inte sprungit nästan alls på flera veckor pga elak fot), och mer specifikt otillräckligt med långpass och ingen träning på asfalt. Rent resultatmässigt är det en katastrof, satte personsämsta med nästan 20 minuter… Dock var intentionen att ta det lugnt, fokusera på löpsteget, inte gå sönder och uppleva loppet, så jag bryter inte ihop över det.
  • Är enormt tacksam över att jag fick springa med M, som peppade mig de sista kilometrarna när jag höll på att bryta ihop. Tack, tack, tack – jag hade lagt mig och gråtit i ett dike om jag varit ensam.

Som sammanfattning är Österlenmaran ett välarrangerat och annorlunda lopp i härlig miljö, och jag kommer väldigt gärna tillbaka nästa år. Och, det är väldigt mycket roligare att springa lopp som en är tränad för. Men, som jag brukar hävda – allt en gör kan inte vara smart, och det var en väldigt trevlig helg. Simrishamn är en mysig stad också, väl värd ett återbesök.

Nu behöver jag få ordning på foten på riktigt, och bygga styrka och tålighet i benen så jag klarar att bygga distans och få upp farten. Det känns bra att foten ändå kändes ganska OK dagen efter loppet – det är klart det gör ont, men inte mer än det gjort de senaste veckorna.

Det finns hopp för min kropp – nu börjar grundträningen för 2014. Let’s do this!

IMG_2230
Före start, klädnojar i GärsnäsIMG_2239Efter målgång i Borrby – så glada att vara färdigsprungna att vi blev självlysande.IMG_2240

Väldigt svårt att fånga ljusen i mörkret på bild… Sydsvenskan lyckades lite bättre, kika gärna där!

Annonser

En reaktion på ”En halvmara på Österlen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s