Budgetprojekt och minimalism

Från 1 januari till 31 mars 2013 gjorde jag ett experiment, för att se om jag kunde leva på mindre pengar än jag vanligtvis gör. Jag ville se hur mycket flexibilitet jag har i mitt liv, hur mycket pengar som går åt för att företaget Jag AB ska gå runt. Vad skulle t ex hända om jag skulle bli av med jobbet, välja att gå ner på deltid eller kanske byta karriär till något som ger mindre lön?

Ungefär en tredjedel av min disponibla inkomst gömde jag undan på ett sparkonto. Resten skulle jag leva på, och även kunna ha ett sparande. Ungefär hälften av budgeten gick åt till mitt boende (månadsavgift, räntor, amorteringar, försäkringar, el…), och den andra hälften till annat bra att ha, som jordnötssmör, Pinot Noir och diskmedel. Typ.

Det första jag gjorde var att budgetera min ”nya lön”. Där hade jag en fördel av att jag sedan några månader tillbaka hade använt ett program och en app för att registrera alla mina kostnader och inköp – då blev det enkelt att se hur mycket elräkningen, matkostnaden och andra återkommande kostnader brukade ligga på i genomsnitt. Sedan var det bara att kapa där det verkade möjligt och rimligt.

Det andra jag gjorde var att avanmäla mig från alla nyhetsbrev och reklamutskick från olika webbutiker och liknande. I min nya budget fanns det inte speciellt mycket utrymme för shopping, så varför utsätta mig själv för frestelsen i onödan? När en loggar in på till exempel Wiggle, AddNature, Eleven eller vad en nu frekventerar för virtuella butiker är det ju väldigt lätt att hitta saker att behöva. Men nu var det dags att omvärdera ordet behöva.

De tre månaderna gick väldigt bra, trots att en av de första sakerna jag gjorde 2013 var att bita av en framtand. Tandläkarbesök för närmare 2000 kr fanns inte planerat i budgeten i januari – men det löste sig med lite omfördelning av pengar från andra poster.

När jag inte shoppar saker jag egentligen inte behöver går det inte åt särskilt mycket pengar, har jag upptäckt. Det jobbigaste i början var alla köpimpulser. Bara på en fem minuters promenad kunde peppra hjärnan med förslag. Varför inte ta en kaffe? Köpa en tidning? Äta mat på stan fast jag är hemma om tio minuter? Köpa ett nytt nagellack för att det har kommit nya färger? Det var jobbigt, irriterande och lärorikt att faktiskt bli medveten om hur många tillfällen – och lockelser – det finns att spendera pengar på helt onödiga saker.

Med tiden minskade den där impulsen i styrka, för att faktiskt nästan helt försvinna. När det var några veckor kvar på projektet upptäckte jag att det nu var lättare att låta bli att köpa, än att köpa. Jag hade blivit medveten om att jag faktiskt klarar mig alldeles utmärkt utan många saker som jag slentrianmässigt gjort av med pengar på tidigare. Och hur många saker i mitt hem som bara genererade oro och stress – oro för att de skulle bli stulna eller förstörda, och stress för att jag varken använde prylarna eller hade tid och lust att damma dem. Jag insåg att färre saker, snarare än fler, var rätt väg att gå. Befriande.

I samband med en flytt drogs det hela en smula till sin spets. Alla ägodelar får inte plats i det nya hemmet, så en del ska bo i ett Shurgardförråd en stund. Om jag måste betala pengar för att förvara saker blir det ännu lättare att rensa ut, det säger jag nu.

Och så inser jag att det är inte bara prylarna jag vill rensa i, det är hela livet. Det mest värdefulla jag fick ut av mitt budgetprojekt var inte tusenlapparna på sparkontot utan ett helt nytt perspektiv. Mer om det kommer lite senare.

IMG_2213

Annonser

Swimming therapy

Många i poolen igen, och musiktema på passet. Vi fick lyssna på The Avalanches, främst låten Frontier Psychiatrist vars textrader inspirerat passupplägget. Jag simmade i bana fyra igen, och hade sällskap av sex personer till. Lite fascinerande att det ändå funkar så bra att vara många i banan!

Såhär såg passet ut:

My boy needs therapy (900 m) 

Uppvärmning, 18 x 50 meter lugnt. Lite rossligt att komma igång, lite trötta axlar men efter ungefär hälften började tantkroppen komma igång.

Is Dexter ill? (600 m)

8 x 75 (25 demont höger, 25 demont vänster, 25 sammansatt)

Svåraste delen av passet! Demont är en teknikövning där en simmar enarmat – svårt att förklara, kolla på den här filmen istället! Första varven blev jag frustrerad och förbannad för att det inte gick något bra – och då går det ju inte bättre direkt. Sedan tog jag några djupa andetag, försökte slappna av och ta det lite lugnare, och se då gick det bättre. Det såg sannolikt fortfarande ut som en drunkningsolycka, men bättre i alla fall.

The Avalanche (1000 m)

100 meter med fallande start, dvs kortare och kortare vila för varje gång. För vår bana:
# 2:40, #2:35, #2:30, #2:25, #2:20, #2:15, #2:10, #2:05, #2:00, #1:55, #1:50

För varje hundring blir alltså starttiden fem sekunder kortare. När en inte orkade hänga på längre fick en vila på kanten, och så skulle vi köra tills sista personen missat sin starttid,

För dig som inte är van vid simterminologi: När vi startade den första hundringen hade vi 2 minuter och 40 sekunder på oss tills vi skulle starta nästa. Om det tog 2 minuter att simma fick vi alltså vila 40 sekunder. När vi startade nästa hade vi 2.35 till nästa start, 35 sek vila om vi simmade lika fort.

Efter 2:00-starttiden hann jag lagom sticka upp huvudet, när en av medsimmarna som satt på kanten hojtade ”Och det DÄR var din vila, KÖR!” – och så var det bara att dra iväg igen. Efter den missade jag dock nästa starttid, det var rätt skönt att få vila lite och hinna ikapp andningen. Lite rossel i bröstet? Jodå. Det känns som om det sista av förkylningen ska ut nu!

A different feeling (1000 m) 

4 x (100 fritt, 75 bröst, 50 rygg, 25 fjäril)

Här någonstans började jag ta helt slut. Tog mig igenom två varv av medleysimmet, med bröstsim istället för fjäril för där är jag definitivt utanför mitt kompetensområde. (Vad gäller ryggsimmet bad jag mina medsimmare om ursäkt i förväg för att jag sannolikt skulle simma på dem –  SJUKT svårt att simma rakt på rygg!) Sedan hasade jag mig upp och tittade istället på när resten av gänget körde sista biten:

Electricity 

8 x 5 max från pall

Efter detta kunde en beskåda en och annan knallröd kroppsdel… Det är svårt att starta från pall och vatten är hårt!

Nu blir det simvila i alla fall en dag, kanske kör ett pass på söndag om kroppen känns bra. Och axelprehab är nog också en bra ide.

Hur ska du tillbringa din helg?

20131227-105638

Pulled pork i Crockpot

Pulled pork var tydligen den mest googlade maträtten i år, vilket enligt vissa av mina vänner menar betyder att trenden är död. Jag tror (hoppas) de har fel – pulled pork är god mat, trend eller ej. Ungefär som sushi, sjukt trendigt när det kom, nu bara helt vanlig mat.

Nåväl. Den här varianten blev väldigt god – kryddstark men inte brännhet. Minska lite på pepparsorterna om du är känslig för stark mat. Det var också första gången jag gjorde pulled pork i slowcookern istället för i ugnen, och det funkade finfint.

  • 3 msk paprikapulver
  • 2 msk salt
  • 2 tsk svartpeppar
  • 1 tsk cayennepeppar
  • 1 tsk vitlökspulver
  • ½ tsk torkad timjan
  • 1 dl honung
  • 4 msk rödvinsvinäger
  • 3 msk olivolja
  • 1 lök, tjockt skivad
  • 1,5 kg fläskbog, delad i 2-3 bitar

Blanda ihop alla torra ingredienser. Häll på olja, vinäger och honung och rör ihop till en smet. Skär löken i skivor och köttet i lagom stora bitar. Jag skar i fyra tjocka skivor som jag lade bedvid varandra i slowcookern. Häll sedan över kryddsmeten.

Sätt på ”Low” i 7-8 timmar eller tills köttet går att mosa och dra isär med gaffel.

IMG_3087 IMG_3097 IMG_3100IMG_3105 IMG_3103

Camp Snowman, äntligen

Nästan helt hostbefriad drog jag direkt från julfirandet hos föräldrarna till Camp Snowman-passet i Vårby. Det märks när en avviker från sina vanliga rutiner – jag kom dit utan praktikaliteter som hänglås till skåpet och vattenflaska. Det senare var väl ett större problem än det förra, eftersom jag är väldigt torr i halsen efter all hosta – men det är väl en världslig sak.

Efter sjukdom och ingen träning på tio dagar, toppat med några dagar julfirande i form av soffhäng och god mat insåg jag att det här skulle bli jobbigt. Men åh så skönt att komma igång och använda kroppen igen!

Härliga känslan att glida genom vattnet – japp, check! Tekniken verkade inte ha försvunnit helt, men flåset var obefintligt. Inget att stressa upp sig över, bara att simma på. Vi var galet många i bassängen idag, säkert nämare 30 personer. När jag inte kunde hålla tempo med de andra i banan var det bara att hoppa åt sidan och släppa förbi. Ingen aning om hur långt jag simmat. men efter ungefär en timme började det rossla i bröstet och jag bestämde mig för att det fick räcka för idag. Lite vila ikväll, en god natts sömn och så på’t igen imorgon!

DSC_1840_editDSC_1833

Eftersom jag avbröt passet i förtid missade jag chansen att vinna en film i pricka-tidentävlingen. Bummer, vem vill inte ha ”Zombie Strippers” till exempel? DSC_1834 DSC_1839

Juldagshäng

Det fikas något alldeles våldsamt mycket hemma hos mina föräldrar. Kaffe efter frukost, sen elvakaffe (eller älvakaffe, som en av mina brorsöner brukar säga) – och så förstås en kopp efter lunch. Sen eftermiddagsfika. Ja, ni fattar. Det är inte vårt fel att Sverige halkat efter Finland i kaffedrickarstatistiken! På juldagen ansträngde vi oss lite extra, faktiskt och bonusfikade med skinkmacka innan lunch.

På eftermiddagen kom min bror och hans fina familj, vi åt kalkonmiddag, frossade i härligt julgodis som svägerskan gjort och spelade några omgångar Plump. En skön jultradition. För övrigt har jag nästan helt slutat hosta, så det finns hopp om att det kan bli ett simpass med Camp Snowman imorgon.

IMG_3298 - Copy IMG_3303 - Copy IMG_3310 - Copy IMG_3317 - Copy IMG_3324 IMG_3326