She rides!

Att gå på cykelklass och träna själv är härligt. Att få gå för en grym instruktör som alltid levererar genomtänkta pass med medryckande skön musik och kärlek till kroppen, det är fantastiskt. Och den lyxen hade jag igår, när jag lyckades få en av de åtråvärda gästplatserna till Jessica Claréns specialklass på SATS Regeringsgatan. Tillsammans med 56 andra lucky people fick jag tillbringa två svettiga timmar i tropiskt klimat i spinningsalen.

En bekännelse: Jag är en riktigt tråkig cykelklassdeltagare. En sån där som går in i sin bubbla, gärna blundar och bara kör på. När jag själv kör uppskattar jag när jag får kontakt med deltagarna, och får energi av kontakten och deras glädje – men har full förståelse för de som är inne i sig själva, för så funkar ju jag också. Why train in the world when you can train  in your head, för att travestera en gammal Pulp-dänga. (Introvert, jag? Kanske lite då…)

Det var uppenbart att jag inte tränat pulsbaserat eller särskilt strukturerat på ett tag. Pulsen for hit och dit, när jag ville putta upp den lite vred jag på för mycket motstånd och började stumna i benen, när jag behövde backa vred jag av för mycket och pulsen sjönk som en sten. Inne på andra intervallstegen började jag och kroppen komma lite mer överens, och det blev lättare att landa och stanna där jag ville vara. SÅ härlig känsla! Nu får det vara slut på mellanmjölksträning och dags för lite mer intensitet – här ska byggas cykelstyrka!

DSC_1862 DSC_1861 DSC_1860

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s