Ska det bli någon långdistans i sommar är det läge att börja slänga in lite längre pass nu, tänker jag. Tre timmar spinning, kan det finnas nåt bättre att ta sig för en söndagförmiddag? Didn’t think so.
Ständigt lika strålande SPIF-Adam ledde oss genom tre timmar intervaller, långa backar och andra hyss och de två första timmarna gick fint. Sedan började benen yla ”Men hallå, vad HÅLLER DU PÅ MED?? Enough already!” Och sen gick det inte att dra på särskilt mycket motstånd på cykeln utan att utlösa en syraattack. Fast en timme vevande på lägre puls är ju träning det med. Speciellt när det är den tredje.
Sista timmen började det ömma på alla ställen som kommer i kontakt med cykeln – händerna, rumpan såklart och fötterna. Då är det extra uppskattat när det kommer musik som hjälper till att flytta fokus från det kroppsliga eländet. Bland annat bjöds vi på Bagartorpsglittrets favvodänga Scream & Shout, och den funkar på mig med. Extra stilpoäng till Adam för vältajmad leverans av det där ”Britney bitch”, med helt rätt attityd!
Nu är jag trött i benen, och tänker sova middag innan det är dags att dra till Vårby och simma lite.
See ya!
endorfinista 
Grymt cyklat. Tre timmar alltså? Jösses!
Hahaha, skäms för att säga det, men Britney rocks!
Ja, det är ju en stund! Dags igen på söndag, lagom tills rumpan slutat ömma så förbaskat 😉
Det är kul det där med vilken musik som funkar när man tränar. Vissa låtar vet jag ju att jag går igång på, men t ex i söndags fick jag värsta kicken av en Krunegård-låt. Didn’t see that coming. Men hey, funkar det så tänker jag inte klaga!