Att springa ifrån sig själv

Rent bokstavligt talat, tänker jag. Jag håller på att springa ifrån mina ben, eller så springer de ifrån mig – lite beroende på hur en tänker.

KALAS-metoden heter tekniken och pedagogiken vi får lära oss hos Team Snabbare, En av delarna jag har svårast att få till är att få fram höften och hitta känslan av att falla framåt, så att överkroppen liksom ligger steget före benen. Det var ännu svårare/läskigare att göra det i uppförsbacke, som vi fick göra senast, när det var backintervaller på tapeten.

Men när jag får till det? Attans vilken fart jag får! Det känns helt jävla grymt! Problemet är bara att kroppen inte är van vid tempot, så efter en väldigt kort stund går pulsen så högt att jag måste sakta ner för att inte dö mjölksyredöden. Tydligen är det så det funkar, sa coach Marika. Det är bara att köpa läget och springa snyggt i någon/några minuter, och sen gå tills pulsen sjunkit lite. Sen på’t igen!

På söndag ska jag springa Premiärmilen – mitt första löplopp sen 2010 eller så – och då kommer jag näppeligen att orka hålla ett KALAS-steg hela vägen. Om jag har tur så kanske de sträckor jag orkar springa blir så snabba att det kompenserar för alla gångpauser jag kommer att behöva?

Vi kan väl hoppas det.

roadrunner
Huvudets position är väl tvivelaktig, men fotarbetet är det inget fel på! Beep beep!
Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s