Tempointervaller i Väsby

Andra halvan av min träningslördag. Första halvan kan du läsa om här om du vill.

Efter lunch presenterade Fredrik upplägget för cyklingen. Tempointervaller var temat, i lite olika varianter. Vi skulle köra samma sträcka 4 gånger – första gången som lagtempo, andra som partempo, tredje solo och sista som lagtempo igen. Fredrik hävdade att vinden var neutral och att vi därför kunde vänta oss att det skulle ta ungefär lika lång tid ut som tillbaka. Det visade sig senare vara totalt taget ur luften…

I första lagtempot var vi fem tjejer som teamade ihop oss. Tanken med att köra i lag är att vi ska få lite överfart. Genom att  ”ligga på rulle”, alltså att få vindskydd genom att cykla nära bakom någon annan kan vi cykla snabbare än vi skulle klara individuellt. Det sparar mycket kraft att cykla såhär – 30-40% ungefär, kanske till och med upp till 60% om du är i mitten av en stor klunga. Det underlättar såklart om alla i teamet är ungefär jämnstarka, även om det går att kompensera så att den som är starkast får vara längst fram och ta vind längre tid, och den som är svagare kan tillbringa mer tid i vindskydd.

Edit: Cykloteket har startat en gruppcyklingsskola på sin webb, och det första avsnittet handlar om just rulleåkning. Läs här, många bra tips! 

vss10

Vårt lilla gäng var varken jämnt eller samkört, så första intervallen gick lite sisådär. Tre höll ihop hela intervallen, två trillade av. I andra intervallen när vi skulle köra par gick det inte mycket bättre. Jag skulle dra lite mer då min parkompis var trött, och den där neutrala vinden visade sig vara massiv motvind på väg tillbaka. Förutom att slita hårt på redan trötta ben gjorde motvinden också kommunikation väldigt svårt – jag hörde helt enkelt inte när hon bad mig sänka tempot, och ibland tog det en stund innan jag märkte att det blivit lucka. Hackig körning blev resultatet.

Tredje intervallen var det solokörning, och lite snällare vind igen. Jag fokuserade på att hålla mig i tempoposition så mycket som möjligt. Det kändes väldigt vingligt och ovant med tempocykel, det är ju länge sedan jag körde på den! Det märktes bland annat på dammlagret som täckte den… Men efter den här dagen har det nog blåst bort.

Vi startade med 30 sekunders lucka på solointervallen, och utöver att hålla mig i tempobågen försökte jag låta bli att bli omkörd. Det var ett koncept som funkade fint fram tills det var 15 sekunder kvar av intervallen, då kom Mia och blåste om. Starka ben på den bruden!

Sista intervallen var jag duktigt trött. Flåset var inget problem, det var benen som sa stopp och började svida sådär härligt. Trots det peppade Mia mig att hon och jag skulle växeldra sista lagintervallen, då de andra var lite tröttare. Hon gjorde nog mer jobb än jag på vägen tillbaka, men med tanke på hur lite jag cykeltränat de senaste åren är jag mer än nöjd med min egen insats.

vss9 vss8

Med brännande ben skulle vi sen rulla ”lugnt och fint” tillbaka till startpunkten. Well, tempot var kanske lugnt för de som kört sina intervaller i runt 40 km/h, men för mig? Not so much. Det gick åt en och annan svordom på den böljande vägen fram till Vikskolan och i uppförsbacken efter motorvägen. Totalt 47 km blev totalen, och kaffet efteråt var sagolikt gott.

En bra sak var att jag blev påmind om hur KUL det är att köra partempo. Mer sådan träning ska jag försöka få till.

Alla bilder är tagna av Jimmy Lejonhammar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s