Lycka är att springa tusingar

Tycker du också det är svårt att veta när du är tillräckligt frisk för att börja träna igen? Jag tycker det är supersvårt. Många många gånger har jag börjat för tidigt. och blivit sjuk igen – oftast för att jag tänkt ”jag ska ju bara instruera, det behöver ju inte bli så jobbigt”. Och nu, eftersom det backfirat så många gånger blir jag tvärtom – kanske bäst att vila en dag till? Och en till?

Någonstans behöver ju en gräns dras. Igår stod det lunchklasser på mitt schema, och kvällssim. Körde klasserna men hoppade simmet – dels för att dra igång lite lugnt, dels för att det stod löpintervaller på tisdagsschemat, och dem ville jag absolut inte riskera.

Warmup then run 6×1 km in speed interval pace. Recovery 120 secs. Cooldown and stretch.

Det här hade jag sett fram emot! Och bävat för, i ungefär lika delar. Eller okej då, bävat lite mer. För mig sorterar löpintervaller in under sånt som inte behöver vara roligt för att vara roligt. Jobbigt såklart, men samtidigt skönt att ha en plan och bara bocka av intervall för intervall. Sex stycken, det låter ju ändå inte så mycket? Let’s do it!

Jag hade valt en ganska lång raksträcka på cykelbana för själva tusingarna, ungefär två kilometer från jobbet, så uppvärmningen blev ju inbyggd. Sen visade det sig att det jag trodde var en platt sträcka lutade en del, så varannan intervall blev i nedförslut och varannan i uppförslut. Oh well. Jag tog fram bästa löpsteget, drog igång intervallprogrammet i Garmin och sprang. Första intervallen bara på känsla och med fokus på snyggt löpsteg – och det gav precis rätt tempo. Bara att fortsätta alltså. Jag hade ett tidsspann på ungefär femton sekunder  att hålla, och lyckades pricka in alla utom den sista där – och den missade bara med tre sekunder. Jag ger mig själv godkänt på det.

Nerjogg tillbaka till jobbet, och kroppen kändes riktigt bra. Trött, men inte jättetrött. Fick ett duktigt endorfinpåslag och sprang och bara fånlog genom Helenelund. Längtar tills jag får springa igen.

intervall

Annonser

2 reaktioner på ”Lycka är att springa tusingar

  1. Typ ofta. Men ibland måste man. Som idag. Varit hemma och sjuk i två dagar. Känner mig ok, men det verkar lite tidigt. Men dagens pass missar men liksom bara inte…

    1. Mm, det är svårt det där med att lyssna på kroppen och fatta vad den försöker säga. Den här gången verkar det i alla fall inte ha blivit helt fel *peppar, peppar*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s