Sommarlöpning

Den här sommaren, hörni! Det är nästan så jag inte tror det är på riktigt. Dag efter dag med underbar värme, solsken och ljumma vindar – allt det jag längtar efter sådär nio-tio månader om året. Jag har helt slutat tänka på om jag behöver ha med mig jacka eller kofta när jag går någonstans (utom på jobbet för där är det kallt), och jag hajar till när jag går förbi speglar. Håret har blivit alldeles ljusguldigt av solen (ja, okej, lite silvrigt är det också på sina ställen). Jag gillar det med.

Enda gången värmen kan vara en smula besvärande är på löppassen. Mitt träningsschema säger löpning två gånger i veckan – en gång intervaller i någon form, och ett lugnt/långt pass. Längpassen går ju fint att springa på morgonen, men intervaller vid sju på morgonen? Ain’t gonna happen. Det får bli senare på kvällen istället, försöka hitta en tidpunkt perfekt balanserad så det blivit lite svalt, men inte hinner bli mörkt.

I förra veckan sprang jag intervall på bana på Kärrtorps IP. På bana, då känns det som att det är på riktigt! Dessutom kortare distanser än jag sprungit på länge, så jag fick känna mig lite snabb. Passet var en intervallstege: 800 – 600 – 400 – 200 meter, med 45 sekunders vila mellan varje, Stegen skulle springas tre gånger, med två minuters paus mellan varven.

DSC_2228

Första stegen: Jag känner mig snabb, och stark. Tar fram mitt snyggaste löpsteg och tycker jag flyger fram. Tänker att fotbollstjejerna som hänger vid fotbollsplanen ser en stappelhasande trind tant, men det struntar jag i. Jag är en intervallmaskin! Får kolla klockan för att hålla rätt tempo, jag vill sprätta iväg alldeles för fort.

Andra stegen: Bra pass det här! Redan näst sista gången. Bara att ticka av. Men allvarligt, var 800 meter så här långt förra gången? Och så 600 meter. 400 meter, det är ju bara ett varv! Och så 200. Jag är en trasig intervallmaskin. Den där seriepausen på två minuter bara försvinner.

Tredje stegen: Nu är det där med att springa för fort inte så mycket av ett problem längre. Konstigt nog känns det ändå lättare än stege 2? Antar att benen har vant sig. Det är psykologiskt superbra att tänka att det är fyra intervaller att beta av. Den första är ju fyra gånger så lång som den sista, så när den är avverkad är jag nästan klar. Sista två intervallerna struntar jag i att kolla klockan, det får väl gå för fort då! Sista 200’ingen i 4:45-tempo, bara för att jag kan. Wohoo!

Hem? Just det, tänkte inte på det. Kanske ska ringa taxi?

DSC_2234

 

Advertisements

2 reaktioner på ”Sommarlöpning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s