Riddarfjärdssimningen

Träningsschemat de senaste veckorna har inte innehållit så mycket simning – faktiskt bara ett pass per vecka. Den här veckan stod det ”open water swim, at least 2500 meters”, och då passade det ju toppenbra att träna lite på tävling och köra Riddarfjärdssimmet. Jag kan vara lite lat och bekväm när jag simmar själv, stannar och fipplar med glasögon och sköljer bort imma och en massa sånt. Tidtagning är ett bra sätt att motverka den där inneboende latheten. 

2500 meter var distansen jag valt, med start i Rålambshovsparken. Tidspessimisten var såklart på plats tidigt, så det var inte så mycket folk vid starten. Smidigt, ingen väntetid för att hämta ut den gröna mössan! ”Och du är blandmissbrukare, ser jag”, sa mannen i kansliet och nickade mot min tröja, med texten ”Svensk Triathlon”. Jo, det fick jag väl erkänna. 

P1000704 P1000703 

HImlen var mörk över Västerbron, och åskmuller i fjärran. Över oss på startområdet sken solen, och jag träffade snabbt på en massa simkändisar. Vi hängde lite, snackade ner formen och stressade över hur snabba alla andra såg ut. Helt som det brukar alltså! En halvtimme innan start drog jag på våtdräkten, och tio minuter innan start fick vi hoppa i vattnet. Eftersom min rygg varit bråkig efter de senaste simpassen var jag extra noga med att dra på dräkten ordentligt, och i vattnet såg jag till att få in lagom mycket vatten runt axlar och rygg så dräkten satt bra. 

riddarsim1

riddarsim3

Bilderna ovan är lånade från Riddarfjärdssimningens Facebooksida.  

I starten la jag mig längst bak, och jag och Jonna stissade lite om att vi skulle komma sist. Sedan smällde startskottet, och det var dags att börja veva. Startfältet drogs ut direkt, och det var aldrig trångt. Efter bara någon minut hörde jag ett frenetiskt tutande, och hann tänka – Oh shit, nu är det en båt som vill att vi ska flytta på oss! När jag kikade upp såg jag ett par skärgårdsbåtar, och fattade att de tutade för att heja på oss. Tack, tack – men jag blev allt lite stressad! 

Vi simmade längsmed Norr Mälarstrand, längsmed piren, förbi Trattorian där jag satt och åt en god middag för någon vecka sedan. När jag tittade upp åt höger såg jag plask och vevande armar, och inser att täten redan har vänt och är på väg tillbaka. Jag är inte ensam kvar på den här sidan ändå, ser en hel del simmare runt mig på väg till vändningen. Det var läckert med vyerna – när jag simmar är jag mest van att se grön skog och kanske någon brygga. Här fanns Stockholms vackra byggnader, Stadshuset, Västerbron med mera. 

Karta_2500m

 

De där tutande båtarna drog upp en hel del svallvågor, och det gungar rätt bra. Jag blir såklart åksjuk, och undrar lite om jag ska behöva offra frukosten till havsguden Neptun. Det är svårt att se vart jag ska, när jag tittar upp ser jag ibland bara en vågtopp framför mig, och ibland finns det inget vatten att landa armtaget i. Försöker lugna mig mentalt, ta långa armtag, fokusera på vad som helst utom illamåendet. När jag vänt runt första bojen ska vi simma lite på diagonalen till nästa boj, en bit ut i vattnet och då blir det ännu värre en stund. Vågor från sidan, trögt att komma framåt, men till slut kommer jag runt boj två och får vågorna i ryggen istället. MYCKET bättre!

Resten av simningen är rätt odramatisk, är nöjd med att inte ha ont i axeln eller ryggen, vevar på i lugnt tempo och när jag passerat piren och den stora gula bojen ser jag målområdet. Innan start skojade vi om att se till att inte missa målet och råka simma under Västerbron, men risken känns minimal. Trots att mina simglasögon läckt in lite vatten borde jag inte kunna missa det här färgglada. 

riddarsim2

Ungefär såhär såg det ut när jag siktade, i ungefär tjugo minuter. Simma simma simma, vafan… Det är ju fortfarande lika långt kvar! Jag närmade mig så sakteliga i alla fall, parallellt med en kille som simmade slalom. Än var han till höger om mig, än till vänster, Några gånger simmade han på mig också. Irriterande nog kom han fram till uppstigningen före mig ändå… Men tänk vad snabb han varit om han lärt sig navigera. 

Tiden i mål blev strax under 53 minuter, vilket jag känner mig helt nöjd med. Inte kom jag sist heller! Fick en plakett, lite kaffe och ett par godisbitar i mål – sedan hem och ladda för långpasset som ska springas senare under dagen. 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s