Stresspåslag

Ibland beter jag mig halsbrytande dumt. Ja, precis som vi väl alla gör någon gång ibland. Sådär när det är extremt uppenbart vilka råd jag skulle ge en vän i samma situation, men ändå går jag och gör precis tvärtemot när det är mig själv det gäller.

Jag har fått ett nytt uppdrag på jobbet, ett projekt som är stort, spännande, under tidspress och är en större utmaning än jag givit mig i kast med de senaste åren. Det är tryck, det är bråttom, det blir såklart stress… För att hantera det vet jag så väl, så väl att jag behöver ta mig tid att pausa. Att ta hand om mig själv genom att äta, sova, träna som jag behöver – hur ska jag annars kunna vara på topp?

Istället har jag valt kvantitet över kvalitet var gäller arbetstid. För långa dagar med för få pauser, så att hjärnan riktigt svämmar över och jag känner mig korkad och otillräcklig. Och de långa dagarna gör att jag kommer hem sent, hungrig och utmattad och mest hamnar i soffan och stressar över allt jag måste göra imorgon, istället för att träna eller yoga.

Som tur är kommer det ju nya chanser att välja bättre hela tiden. I alla fall idag tar jag fasta på det, går hem i vettig tid och mediterar på tunnelbanan på vägen hem. Andas, det är bra grejor det!

Vad är ditt bästa tips att överleva de där galna jobbveckorna? 

awesome

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s