Yinhelg med ryggvärk

En definition på en lyckad helg i min värld: Att kunna gå i träningskläder från morgon till kväll. Det gick bra den här helgen, då ett härligt gäng yinyogisar samlades på Happy Buddha yogastudio för helg 3 av Teacher training med Sofie. Fokus denna gång låg på ryggraden, och vi jobbade oss igenom dess anatomi, rörelser i alla riktningar och variationer.

Eftersom ryggont i princip är en folksjukdom pratade vi också en hel del om olika smärttillstånd, och att ryggproblemen för många (men givetvis inte alla!) inte beror på någon skada i ryggen, utan på stela och krampande muskler. Jag har själv den här typen av problem, och är helt medveten om att den smärta och stelhet jag känner delvis har känslomässiga orsaker. Jag får ont, och smärtan gör att jag blir rädd att göra det värre, och rädslan gör att jag spänner mig mer, får mer ont… En ond cirkel, som är svår att bryta. Även fast jag vet att det inte är något som kommer att gå sönder i ryggen är det ändå svårt att stanna kvar i en position som gör att min baksida känns som en skör och oskickligt hopskruvad konstruktion, som när som helst kan falla i bitar.

Efter fyra yinklasser med böjningar åt alla håll och några försök med min ärkefiende Saddle pose känns ryggen öm och trött, och min första impuls är att låta den vila några dagar. Efter dagens diskussioner funderar jag samtidigt på om jag kanske ska fortsätta jobba med den – kanske inte två pass om dagen, men litegrann. Det märks nämligen att den tokspända krampande känslan försvinner snabbare när jag yogar mer. Det kan ju vara värt att utforska mer.

Nu ska jag sova på saken, så får vi se vad ryggen säger imorgon. Om den ens pratar med mig då.

Har du ont i ryggen ibland? Har du hittat något som hjälper dig?

DSC_2403

DSC_2420  DSC_2418
DSC_2412 DSC_2405

Annonser

2 reaktioner på ”Yinhelg med ryggvärk

  1. Väldigt vanliga tankar du har där! Svårt att veta vad som blir rätt. Gissa hur svårt det är att råda andra vad som blir rätt i olika tillfällen, som jag gör varje dag. Mycket tuffare mot mig själv än mot patienterna….

    1. Jag förstår att det måste vara supersvårt att råda – samtidigt vill jag ju bara att någon ska tala om hur jag ska göra 😉 Får helt enkelt fortsätta experimentera på mig själv – rätt som det är kanske jag hittar rätt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s