Ny leksak!

Det är något visst med kameror. Jag har tre stycken, och fotar också en del med mobilen – men det är lite som med cyklar, det perfekta antalet är n + 1*. Det är ganska länge nu jag har trånat efter en GoPro, och i veckan slog jag äntligen till. Det blev en GoPro Hero 4 Silver, och jag har tillbringat ett par dagar med att bekanta mig med knappar och menyer och olika inställningar. Idag fick den följa med till gymmet när jag skulle springa löpband. Inte för att det blir så värst spännande actionbilder där, utan mest för att testa hur det blir.

Nu har jag deletat sisådär 180 bilder.

DCIM100GOPROG0010123.Och så kan vi konstatera att jag springer så fort att mina ben blir alldeles suddiga. Eller, hela jag egentligen – men benen mest. Inte optimala ljusförhållanden – och sjukt mycket vidvinkel så att tröjan som låg bredvid kameran också kom med på bild. Nåja, jag lär mig väl något av det här, så det blir lite bättre nästa gång.

Själva passet var ganska blaha. Jag smyger fortfarande igång försiktigt för att inte reta upp hälsenan igen. Planen var 30 minuter i behagligt tempo, eventuellt med några intervaller – och på väg till gymmet inser jag att jag i ett massivt anfall av orutin lämnat mobil och hörlurar hemma. Löpband utan soundtrack är ju en studie i uttråkning. Jag löste det med att ställa in bandet på ett ”Random hill”-program, då hände det i alla fall något. Fast mest var det att jag vred upp lutningen, och bandet vred ner det igen. Sen pumpade jag lite axlar som efterrätt, och tog en gym-selfie med GoPron i omklädningsrummet. Det blev dagens enda o-suddiga bild.

Har du en GoPro? Vad är i så fall dina bästa tips och favorittillbehör?

* Där n = det antal cyklar/kameror du för närvarande har. Såklart.

Annonser

Magisk måndag

IMG_4722

Tycker mer och mer om mina måndagar. Då är min vanliga arbetsdag liksom omgiven av yoga – yin på morgonen och Global på eftermiddagen. Jag har ju aldrig sett mig som någon morgonmänniska, så jag undrade lite hur jag tänkte när jag tog på mig en klass som börjar 06:45, men det där med att gå upp är ju bara en vana. Vanor går att ändra, om en vill.

Efter morgonklassen tar jag tunnelbanan till kontoret, fortfarande iklädd mina mjuka yogakläder (en underskattad förmån med att jobba i träningsbranschen), handlar nåt gott och en stor kaffe till second breakfast och klär ut mig till projektledare på handikapptoan innan jag glider in till mitt skrivbord. På eftermiddagen vänds processen – från projektledare till yogafröken igen, och åker hem i stretchiga kläderna. En bra dag i min värld!

Eftersom dagen startar vid 05.00 så blir det ingen lång kväll direkt – men en mjukstart på veckan.

Hur var din måndag?

Diplomerad yinyogafröken

Jag tjuvstartade ju lite på det där med yinyogan – två morgonklasser har jag hunnit med på World Class Nybroplan innan den här helgen, som var den sista på min Yinlärarutbildning.

Det känns lite vemodigt att det är sista gången. Lite konstigt att inte ha några fler helger inplanerade med de härliga människorna jag har lärt känna här, och väldigt konstigt att jag förväntas vara lärare nu. ”Teach what you know”, säger Sofie – och det är det jag måste göra. Att bli en bra yogalärare handlar mycket om din egen yogapractise, vad du gör, tänker och känner på mattan. Det ger dig ditt språk som lärare och hjälper dig att förmedla det du vill – det tror i alla fall jag. ”If you’re feeling it, you’re doing it” kanske i lika hög grad kan gälla för att lära ut yinyoga som att praktisera det?

Den här helgen har innehållit en massa diskussioner, lååånga yinyogapass, obekväma övningar där vi fick öva på att se och bli sedda, en hel del skratt och tårar och närkontakt med små elaka (men effektiva) yogabollar. Och ett diplom på slutet.

Så tacksam för allt jag lärt mig – om yoga, om mig själv, om mod och om livet under kursens gång. Tack alla ni som bidrog till det, hoppas vi ses snart igen!

IMG_4602 IMG_4627 IMG_4629 IMG_4632 IMG_4664 IMG_4667 IMG_4683 IMG_4684

Perfect is boring

Sicket sammanträffande – jag hade tänkt blogga om ett av mina många tillkortakommanden idag. Då visar det sig att Mia dragit igång en ärlighetstrend som JessicaElin med flera hängt på – så jag tar rygg på dem och bekänner inte bara en utan fem egenskaper hos mig själv som jag inte brukar lista på mitt CV. Du vet, de där som du inte är så stolt och glad över, men som ändå gör dig till den du är. En riktig människa, typ. Warts and all. Vi kör!

  1. Jag är sjukt klen och vek när det kommer till kyla och dåligt väder. Dagar som idag när det blåser snorkallt och regnar småspik tycker jag att det är fysiskt och psykiskt plågsamt bara att gå den där kilometern hem från tunnelbanan. Då tycker jag riktigt, riktigt synd om mig själv, och kanske eventuellt ställer in det där planerade löppasset bara för att jag inte står ut med tanken på att gå ut igen. Inte ens till gymmet och löpbandet.
  2. Jag prokrastinerar som ett ess. På allt. Om det inte fanns deadlines så skulle jag troligen aldrig få någonting gjort, och det jag får gjort görs nästan alltid i prick sista sekunden. Med andan i halsen. Medan jag svär över mig själv att jag gjorde det IGEN.
  3. För jag hatar att inte passa tider. Att vara sen till något – ett möte, ett flyg eller fika med en kompis gör mig galet stressad. Hyperventilera-stressad. Och ja, jag hatar om du är sen också. Och eftersom jag oftast är på plats minst en kvart för tidigt pga försöker låta bli att stressa över att vara sen så kommer jag att börja tycka att jag väntat sjukt länge ungefär fem minuter innan den tid vi bestämt. (Och ja, jag inser att det inte är så rationellt så du kommer nog inte att märka att jag hatar att du är sen).
  4. Jag har telefonskräck. Att ringa någon jag inte känner (även om det är kundtjänst på något företag) är av någon anledning vansinnigt stressande, och kräver manusförfattande, repetition och en hel del laddande. Alltså, flera dagars laddande (vilket i och för sig kan hänga ihop med punkt 2 ovan). Jag har ännu inte avslutat mina konton i en bank jag inte använt på över ett år för att det inte går att göra på webben utan kräver ett telefonsamtal.
  5. Ibland har jag svårt att skilja mellan saker jag vill göra och saker jag tror jag borde göra. Det leder ofta till att jag tar på mig grejor som jag tror jag vill, men som vid närmare kontakt visar sig vara jättetråkiga måsten, energislukande och inte alls vad jag egentligen vill. Jobbar ganska hårt på att bli bättre på att lyssna på min magkänsla, den brukar oftast ha rätt!

Du då – antar du utmaningen att visa dig i all din mänsklighet?

DSC_2500
Istället för löptur som kräver att jag trotsar elementen blev det mys-yinyoga i varma vardagsrummet med mina kära bolster. Vad kan jag säga, jag är fan ingen viking.

Januarisprätt!

Det är januarisprätt på gymmet, med en massa träningssugna människor som lyfter och springer och hoppar och trampar och yogar. Och hoppas, tänker jag. Det är inspirerande! Jag vet, det är så lätt att himla med ögonen och raljera över ”nyårslöftena” som tränar som tokar i några veckor och sedan inte syns till förrän nästa år – men tänk om bara några av dem upptäcker hur härligt det är med träning och faktiskt stannar kvar, mår bra och skapar sig en ny vana? Jag hoppas många av dem gör det.

Idag var det så mycket folk på lunchyogan på Actic Kista att mattorna hotade att ta slut – det har aldrig hänt förut! Sedan var det premiär på en ny kortklass, 30 minuter styrka för löpare. Efter en kort uppvärmning körde vi två varv med övningar för styrka och stabilitet i ben och bål. Många enbensövningar – nyttigt, och av en del kvidanden att döma också rätt jobbigt. Ultralöparna Ellen och Johnny från Pace On Earth var med och körde. Tror att Ellen var extra motiverad då hon fått en startplats till bergsultraloppet Ultra-Trail du Mont-Blanc, där hon ska springa 170 km och övervinna 10 000 höjdmeter. DEN benstyrkan, folks! Och DET pannbenet, för den delen. Följ gärna hennes resa på deras Instagramkonto, @paceonearth. Jag tycker de är supercoola, även om de inte ville löpcoacha mig inför Nordslingan. (Jag har kommit över det nu. Tror jag.)

Hursomhelst, klassen gick bra och den enda negativa feedback jag fick var att den var för kort – och det kan jag ju med lite god vilja tolka som något positivt! Kanske kan vi ändra till 45 minuter till nästa vecka, vi får se.

Imorgon ska jag springa en testrunda och testa min fot. Efter en kort och långsam runda i mina Icebugs för ett par veckor sedan (förra året, för bövelen!) så fick jag ont i hälsenan, den är lite svullen så jag har inte vågat springa. Men nu orkar jag faktiskt inte vänta längre! För säkerhets skull kör jag nog några kilometer på löpband – då slipper jag Bambieffekten på hala vägar och kan bara stanna bandet och hoppa av om det inte funkar. Men det behöver funka – jag vill ju springa!

lopstyrka

IMG_20150114_141529

Spinning med Väsby Triathlon

Nu i vinter har Actic Kista och Väsby triathlon startat ett samarbete, som bland annat innefattar tvåtimmarsspinning varannan söndag från och med nu fram till april. Actic står för lokalen och Väsby triathlon för spinningledare. Som både Acticanställd och VSS Tri-medlem fick jag äran att leda det första passet för säsongen.

P1000931

17 Acticmedlemmar, VSS-dito och diverse hangarounds hittade in i spinningsalen, och vi avverkade en timme pyramidintervaller runt 80% av maxpuls och sen en timme kortare intervallserier. Inte en panna var torr när vi var klara! (Note to self: Det är en dålig idé att tugga på sega GU-godisar och tro att jag ska kunna prata samtidigt. Men ett bra tips till dig som vill få tyst på en spinninginstruktör – mata hen med sånt). Tack alla ni som var med och körde, grym energi och snygg teknik hade ni!

Sen stannade några kvar och körde lite yoga, med fokus på axlar, bröstrygg och höfter. Yin-positionerna sovande svanen och draken gjorde extra gott åt cykelstela höfter. Det hördes på kvidande och stön när vi tog oss ur respektive position, precis som det ska vara! Yinyoga är verkligen ett bra komplement för alla som springer och cyklar mycket – med regelbundet praktiserande gör det stor skillnad för din rörlighet. Eftersom vi håller positionerna länge och kommer djupare in i dem genom att slappna av så sliter det inte på dina redan trötta muskler som mer dynamiska yogaformer kan göra.

Nästa vecka startar vårschemat på riktigt, och jag drar igång med Yinyoga redan 06:45 i morgon bitti, på World Class Nybroplan. Tror jag sätter ett extra väckningslarm, för säkerhets skull…

Veckans klasser

Nu, mina vänner – nu är det slut på helgdagar för den här gången, och det min mamma brukar kalla oxveckorna börjar. Lite skönt ändå med återgång till vardagen, och lite mer ordning och reda på mat-, sov- och träningsklockan. Klasschemat för resten av veckan, det ser ut såhär:

Onsdag 11:00 Yoga 55 minuter, Actic Kista

Torsdag 11:00 Spinning 55 minuter, Actic Kista

Fredag 17:00 Runner’s Strength 55 minuter, SATS Sveavägen

Söndag 12:00 Spinning 2 timmar, Actic Kista/Väsby Triathlon, direkt följt av ca 45 minuter yoga för triathleter eller dig som bara är allmänt stel i axlar, bröstrygg och höfter.

Välkommen!

solhälsning