Nämen stopp och belägg…

IMallorca

…men hur menar ni ”only 3 weeks left”?

Damn. Jag har glömt att träna.

Den här vintern har jag visst lagt en väldig massa mer tid på att träna andra än att träna mig själv – det är otroligt kul, peppande och utvecklande att coacha löpare och guida yogis. Det gör mig dock inte speciellt väl förberedd för att riva av en halv Ironman (1900 m simning, 90 km cykling och 21 km löpning). Särskilt inte en som går om mindre än tre veckor.

Jag har simmat åtta gånger i år. Typ en gång varannan vecka. Lite snålt, kanske.

Men ändå – det är ju Mallis! Och en hel dag med avspärrade vägar och publik som hejar och vätskedepåer och förhoppningsvis solsken. Optimala förhållanden för en lång träningsdag! Jag tror det blir bra ändå. Persa kan jag ju göra någon annan gång.

Annonser

108 solhälsningar

Idag är det årets 108’e dag. Talet 108 anses speciellt – heligt, magiskt – inom yoga och Hinduism. Det finns många, många förklaringar till det, och du hittar ett antal här om du är nyfiken. På Zen Divine Yoga bestämde vi oss för att ta tillfället i akt att fira våren, och kanske locka fram solen genom att göra 108 solhälsningar.

IMG_5206

IMG_5221

IMG_5223

Efter en ganska tung träningsvecka var jag lite orolig för hur tufft det här skulle bli. Skulle jag överhuvudtaget klara det? Vi skulle dela upp de 108 på tre lärare. Tänk om jag inte ens skulle orka mina 36?

Det visade sig vara ogrundad oro. Med härlig musik och skön stämning flödade vi igenom, med en liten paus efter var artonde solhälsning – det gick toppenbra och var en härlig upplevelse. Jag blev rejält trött och svettig, men mest av allt GLAD ända in i hjärtat.

Om du får chansen att prova en sådan här klass, tveka inte. Bara gör! Sjukt värt.

IMG_5204

För att vara snälla mot våra kroppar gjorde vi några anpassningar i solhälsningarna:

  • Böjda ben i framåtböjningarna (of which there were 216…)
  • Kliva bak/fram istället för att hoppa
  • Knäna i golvet i chatturanga
  • Kobran istället för uppåtgående hunden

Ungefär så här kunde det se ut. Och sen 107 gånger till.

Standardfrukost 1A

Frukost är verkligen en av mina favoritmåltider! God mat vill jag ha, gärna varm när det är kallt ute, och så en rejäl balja kaffe. Lugn och ro vill jag också ha – sambomannen brukar hävda att jag inte har något som helst tempo i kroppen på morgonen, och det har han rätt i. Jag fungerar bäst när jag får en lugn start. Allra helst vill jag vakna först av alla, och få en stund på mig att skrota runt i min ensamhet, kanske meditera en stund eller läsa lite innan själva dagen börjar.

Min allra vanligaste frukost är den här. Bananpannkaka med frukt. Det går liksom inte att tröttna på!

IMG_5090

IMG_5089Alla i hela världen har säkert redan testat bananpannkaka, men så här gör jag min variant: Mixa eller mosa ihop en stor banan (gärna brunprickig) med en rejäl sked nötsmör. Oftast tar jag mandelsmör, ibland jordnötssmör. Blanda i en liten nypa salt, och vispa sedan ner fyra ägg. Om du vill lyxa till det lite kan du ta en skvätt kokosgrädde i smeten också.

Stek pannkakorna på medelvärme, i smör eller kokosolja. Räcker till två medelhungriga eller en utsvulten.

Varierar du din frukost, eller äter du också samma sak vareviga dag?

I gränslandet

Just nu är jag mittemellan, i den där twilight zone. Du vet, för sjuk för att träna, men inte tillräckligt sjuk för att vara hemma från jobbet.

Hade det här varit för ett par år sedan så hade jag antagligen tänkt att det inte var så illa, och hållit mina klasser ändå, av vana och någon slags duktighetssyndrom- Not this time! Den här gången lyckades jag vara smart och hitta vikarier. Det är oftast inga problem att genomföra klasserna, men det brukar kosta att förkylningen hänger kvar i ett par veckor. Nu ger jag immunförsvaret fria händer att kämpa ner baciller, och försöker låta bli att störa den verksamheten. Hejar på från soffan. Och hej, internetshopping!

Idag kom skorna jag impuls-fyndklickade hem i förrgår. De ser ut som löpglada små karameller i sin kartong, och jag blir sjukt sugen på att dra ut och sprätta med dem. De ser kanske inte jätteforta ut, men skenet kan ju bedra? Så snart huvudet slutar producera snor ska jag ut och testa. Kämpa, immunförsvaret!

DSC_2624Från soffan kan en också kolla på TV – nya säsongen av Svett och Etikett släpps idag. I första avsnittet kör Kalle Zackari Wahlström cyclocross i Hellas, och kommer på att det faktiskt går att cykla sig trött. Ingen nyhet för mig, direkt! Klart sevärt avsnitt och rätt bra propaganda för cykel som träningsform.

Utan att spoila alltför mycket kan jag avslöja att Kalle verkar ha hajat vad det här med cykling handlar om. Hör bara:

”Det finns något underbart med cykling. Cykling är träningens trollkonst. Det finns lagar och regler som allt och alla följer utan undantag för evigt, amen. Naturlagarna går inte bryta mot, det vet ju vi, för det sa Newton och dom. Men naturlagarna gäller inte cykling, för när man tränar cykel är det som att man lurar tid och rum. Man trampar på sina speciella pedaler med sina speciella skor och ut kommer fart som är mer än vad som borde vara rimligt. När man cyklar får man liksom mer än vad man stoppar in. Och det är inte bara fart, det är något mer. Det är frihet. Man känner sig fri när man cyklar. Fri i ett fängelse av tight tight lycra.”

The curse of the egenföretagare

Om jag tränar något nuförtiden?

Eh, näe, det hinner jag visst inte.

Sedan jag bestämde mig för att jobba lite mer aktivt med det jag tycker är roligast, dvs yoga och träning, har uppdragen glädjande nog trillat in. Och jag har fallit offer för egenföretagarsjukan att ha svårt att tacka nej. Dels är ju alla uppdrag så kul och spännande – och dels vill jag ju bygga upp ett nätverk av kontakter och är lite orolig för hur det ska gå om jag tackar nej till nåt. Tänk om de aldrig frågar igen?

Det här är ju inte riktigt hållbart i längden inser jag, eftersom jag inte hinner särskilt mycket mer än jobba, planera klasser, förbereda klasser och hålla klasser. Ja, och åka emellan olika ställen där klasserna är. Och äta och sova så klart. Alltid viktigt, men extra viktigt när det är fullt upp. Och jag har visst något triathlon och några swimrun att träna för. Det är dags att ta tag i mig själv och planera lite smartare.

Ett av uppdragen som tagit mycket tid tar slut denna vecka, så sedan blir det lite mer utrymme i kalendern. Och vecka 11 blir en boostvecka träningsmässigt, så jag kan simma ur mjärden och komma igång mot tävlingssäsongen 2015. Gäller bara att inte ta på mig en massa nya spännande uppdrag som äter upp den nyss frigjorda tiden… Eftersom teknologin för kloning inte kommit så långt antar jag att jag måste lära mig att prioritera. Det kanske är dags?

Yoga games del 3

Söndagen började med klassen ”Tripischore sun salutes” med Nikki Durant. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig, men det visade sig att Tripsichore är ett danskompani som utvecklat yoga som artisteri. Hjälp! Nikki förklarade att vi skulle gå igenom väldigt grundläggande varianter av de solhälsningar de använder som uppvärmning innan sin träning. Rörelserna såg vansinnigt graciösa och smidiga ut när Nikki gjorde dem, mjukt och smidigt och med djupa bakåtböjar. Sköna rörelser för trötta kroppen.

test2

Efter solhälsningsartisteriet var det Pranayama med min nya favorit Raghunath. Mera chanting, olika andningsövningar och sedan ett flöde med fokus på andning. Han gjorde samma sekvens flera gånger, först med fem andetag i varje position, sedan bara ett – den idén kommer jag att sno. Reflekterade också över vad skönt det måste vara att guida yoga när en bara kan säga positionens namn, och så vet varenda själ i salen vad det innebär. En av svårigheterna med att guida ovana yogis är att kunna komma av mattan tillräckligt mycket för att kunna assistera, tycker jag. Jag behöver öva mer på att guida bara med rösten, och det är ju svårare med elever som inte vet hur till exempel krigare 2 ser ut.

En föreläsning om andetaget var ett skönt teoretiskt avbrott i allt det praktiska, och sedan var det dags att assistera. Jag fick chansen att assistera Fröydis Hansviks klass ”Global Yoga för löpare” tillsammans med Yoga Stories-Therese, och det ville jag förstås inte missa. Det är lärorikt att assistera tillsammans med andra, och se vilka tekniker de använder, och Therese är väldigt duktig och erfaren. Dessutom jättetrevlig, som de allra flesta yogis jag träffat. Kul med nya kontakter, och en chans att öva assisteringstekniker.

Avslutade veckan med en yinklass med Patrick Broome. Tröttmössa vid det här laget, så klassen flög förbi i en dimma. Skönt i kroppen efteråt! Undrade lite hur jag skulle komma ur sängen för att leda yinklass på World Class kl 06:45 på måndagmorgonen, men det gick ju det med. En fördel med morgonklasser är kanske att alla deltagare också är lite nyvakna, och inte märker när jag svamlar lite. It’s all good!

Tack för en grymt fin yogahelg och längtar redan till nästa gång! Men först, sova…

Yoga games del 2

En av de klasser jag sett fram emot lite extra var ”Hands-on assists” med Raghunath. Att assistera bra är både kul och givande för den som ger assisten och den som tar emot den, tycker jag. Det innebär alltså att med hjälp av händerna (eller i vissa fall hela kroppen) hjälpa en yogautövare att hitta rätt i sin kropp i en position. De behöver inte nödvändigtvis vara att komma djupare, utan kan också handla om att hitta rätt riktning, aktivera rätt muskler eller slappna av där du inte behöver vara spänd. Vi fick öva två och två, och fick byta kompis många gånger under klassen – vilket är bra eftersom kroppar är så olika.

Raghunath är en skön snubbe – en högljudd amerikan med italienskt påbrå, som varit munk i ett antal år men nu lever familjeliv med fyra barn. Han inledde klassen med chanting, och sedan kastade vi oss in i assisteringarna. En del av dessa kommer jag inte att använda på mina yogis på Actic Kista, så kan vi väl säga. Men kul att testa!

IMG_5035 IMG_5038 IMG_5041 IMG_5042 IMG_5049 IMG_5050

Efter hands-onworkshoppen var jag på en föreläsning av Jonathan Monks, ”The Power of asana”. Sedan var min lördagsenergi helt slut, och jag valde bort den sista klassen för att istället åka hem och ladda ny energi till söndagen. Kroppen var tung och trött, och jag hade inga problem alls att somna på kvällen…