Cykla på Playitas

Det första du behöver veta om cykling på Fuerteventura är att det är fri tillgång till vind. Det blåser, alltid. Men det kanske en får räkna med när en åker till en ö vars namn betyder ”stark vind”.

På min första cykelrunda blåste det såklart, något alldeles osannolikt mycket. Sådär så att jag nästan cyklade omkull i uppförsbackarna för att jag inte kom upp i styrfart. Jag hängde med en guidad tur – när vi åkte ut var vi sexton personer inklusive guider, och efter en mil hade tre vänt tillbaka.

Jag måste säga att jag förstår dem – hade jag tappat klungan och fått köra själv hade jag troligen legat och gråtit i ett dike efter en kvart eller så. Enligt guiderna blåste det runt 10 m/s, och vindbyarna var bra mycket starkare än så. Det var knappt jag hann titta på omgivningarna alls. Att bita mig fast vid bakhjulet framför mig och hålla kvar cykeln på vägen krävde ungefär all fokusering jag kan uppbringa. I nedförslut och medvind gick det undan, men kastvindarna blev rätt läskiga. Cykeln kastades någon meter i sidled ibland, och jag höll nog styret i ett dödsgrepp. På simpasset dagen efter hade jag träningsvärk i triceps.

Det borde finnas en omräkningskoefficient för cykling i mördande motvind – fyra mil kändes som åtta. Minst.

Cykelpass nummer två var mindre vindpinat. Jag teamade upp med Ingela från Gävle triathlon, som jag träffade på den första rundan. Vi körde en sexmilarunda runt städer vars namn inte fastnat i minnet. En del vind och uppförsbacke hade vi på vägen ut, och på vägen tillbaka fick vi betalt för det. Nedför, medvind, flera mil i 40+ km/h helt utan ansträngning. Magiskt härligt, och det karga landskapet gör att det känns lite som att cykla på månen. Om månen skulle ha typ trettio plusgrader och vind som känns som en hårfön rätt i nyllet.

Det var fina turer båda två, helt OK vägar och ingen trafik som kändes jobbig. Vi körde mest på småvägar, och den del som var längs en större väg hade en rejäl vägren för cyklister. Skulle jag åka på en träningsresa med huvudfokus cykling skulle jag nog dock hellre välja Mallorca än Fuerteventura, om jag inte skulle träna inför IM Lanza eller Challenge Fuerteventura förstås, Finare vägar och mer varierat landskap på Mallis, om du frågar mig.

Har du cyklat på både Fuerteventura och Mallorca? Vilken föredrar du i så fall, och varför?

cyklafuerte

Annonser

Ökenlöpning (mera Playitas)

De senaste veckorna har min löpning gått himla bra, det har varit kul och lätt att springa. Mitt träningsschema från coachen innehöll två löppass på Playitas – ett långpass och ett intervallpass – och jag var himla taggad på båda.

Intervallpasset var backintervaller, och det passet brände jag av redan första dagen. På eftermiddagen. När det var apvarmt och i en grusig backe där det blåste (gissa vad??) motvind. Om det blev jobbigt? Jodå, tackar som frågar. Såhär stod det i träningsplanen:

Warmup then 6 x 90s hills at 10km race pace, 5 x 60s hills at 5km race pace, 4 x 30s hills at 3km race pace – rest is the jog back down  or max 1.5x the interval time.

Femton stycken intervaller alltså – wihoo! Redan på andra, tredje sisådär började jag få mjölksyra i benen. Såna här pass funkar ändå så himla bra på mig – många långa i början och så färre och kortare ju längre fram i passet jag kommer. Att det samtidigt ska gå fortare brukar jag inte ägna så mycket tankemöda åt. Det ger liksom sig själv när tiden blir kortare. Min hjärna är verkligen sjukt lättlurad ibland!

Det var ingen brist på backar kring hotellet, som du ser. Landskapet här är dramatiskt. Runda berg, havet, stora fält av svartbrun porös lavasten. Ödsligt och kargt, hårt och utsatt på något sätt. Vindpinat. Och så hotellanläggningen med sin golfbana mitt i, ordentligt bevattnad och alldeles grön i allt det gråa.

Efter de femton var jag rätt duktigt matt i lacken, inte särskilt uppkäftig och hade kommit till insikt om att det där med att springa på morgonen kanske var en bättre idé.

Långpasset blev alltså en morgonjogg. En av de populära löprundorna här är Lighthouse run, fram och tillbaka till en fyr (som du kanske anade av namnet). Faro de la Entallada heter den. Inte heller det här blev något pass där jag hittade runner’s high, tassade fram med fjäderlätta steg och pruttade regnbågar. Mina ben var lätt mosiga efter cykelpasset dagen innan, och det visade sig att vägen till fyren i princip var en lång uppförsbacke. Ja, i motvind då.

Jag hade sett fram emot att se utsikten från toppen – de sista femhundra metrarna är brant uppför och själva fyren ligger på en 200 meter hög klippa. Tyvärr har jag inga bilder på det, för mobilen höll på att blåsa ur händerna på mig och jag tappade kepsen när jag försökte fota. Det blev en snabb vändning och sen tillbaka i nedförslut, thank heavens.

Sen fick jag äta Nutellapannkakor och ett berg av frukt till frukost.

En tur som jag ville testa men inte hann med den här gången var att gå eller springa över berget till grannbyn Gran Tarajal. Men du vet, en ska se till att alltid ha någonting kvar ogjort, så det finns anledning att komma tillbaka!

Till exempel ta fler bilder på palmer.

Simma på Playitas

Hela Playitas är som ett stort nöjesfält för träningsnördar, nästan oavsett vad du vill göra finns det där. Den olympiska poolen blev snabbt min favorit. Femtio meter turkost vatten uppdelat på åtta breda banor, solen på ryggen och utsikt över berg, hav och palmer när jag pausar. Älsk!

Fyra simpass hann jag med. Två i egen regi – det kostar knappt 3 euro att boka plats på en bana, och det var aldrig trångt. Två gånger bokade jag in mig på simlektion i grupp, och det var oväntat bra. Grupperna var små, max fem personer, och instruktören var riktigt duktig på att se alla och ge individuella tips. Jag fick många bra övningar för att slipa bort mina avarter, konstant feedback på framsteg och det känns faktiskt som att min teknik förbättrades på de där 2 passen. Sjukt värt!

Det fanns gruppträning i öppet vatten också, men det hann jag tyvärr inte testa på. Nästa gång tar jag med mig våtdräkten!

Den här utsikten erbjuds när du frisimmar:

Om du ryggsimmar kan det se ut såhär:

Sommarläger hej hej!

Vår och försommar betyder en massa chanser att träna – långhelger och läger galore! Nu har jag anmält mig till SPIF Summer Camp i Fagersta i juni. Det blir 20 timmar träning – simning i sjö och utebassäng, tre cykelpass och två löppass. Däremellan en massa mat såklart, föreläsningar och annat kul.

It shall be awesome! Största problemet kommer att bli att orka köra hem efter all den där träningen… Samåka, någon?

IMG_20140427_140800

Jag vill cykla i solen!

Det är den där tiden på året igen. Den där tiden när alla mina nyhetsflöden i sociala medier börjar fyllas med blå himmel och sol, slingrande vägar i bergen, getter, cyklister i solbrillor och kortärmat, apelsiner på torget i Petra och café con leche. Den stora pilgrimsfärden till cykelparadiset Mallorca har börjat.

En grå och regnig dag som den här är det lätt att bli avundsjuk på solskenscyklisterna – men snart är det min tur! En vecka till avresa, och jag har redan börjat med förberedelserna. Ifall, ifall det tänker regna lika mycket som hemma så har jag nu köpt mig en vattentät kamera. Kanske funkar det som regnförsäkring?

Snart dags att börja fundera på vad jag behöver ha med mig mer, och skriva listor såklart. Har jag sagt att jag älskar listor?

mallmap

Radiotystnad över

Den här senaste veckan har jag insett vilken total n00b jag är som bloggare. Jag har lyxat med Springtime-resa till Portugal, och tränat massor av roliga pass i träningslokalen och ute på stranden, softat i solen och ätit glass, barfotapromenerat på stranden i soluppgången och bara njutit. På eftermiddagarna när jag passerat hotellreceptionen har jag sett alla seriösa träningsbloggare med sina datorer, antagligen i full färd med att beskriva dagens äventyr och ladda upp fina bilder. Den här n00ben hade inte ens en tanke på att ta med datorn, Men bättre sent än aldrig tänker jag!

IMG_2536 Med en överansträngd vad och öm fot blev resan inte riktigt som jag tänkt – Istället för fokus på löpning med åtminstone ett rejält långpass blev det mycket yoga och Soma, en del teknikträning Crossfit och några korta och försiktiga löppass. Och lite nålar i vaden courtesy of Hasse från UCSP, förstås. Det pratades också en del om att vi skulle försöka utmana oss själva och prova på något vi aldrig gör i vanliga fall – så jag vågade mig med på ett danspass också. Glad att jag provade – Tobias Karlsson är en grym instruktör som sprudlar av dansglädje, och har en pedagogisk talang som till och med får mig att hänga med i movesen. Ibland, Men nä, det här kommer inte att bli en dansblogg nu.

Trots ändrat fokus är jag glad och nöjd med resan – jag menar bara, ska jag ha ont och inte kunna springa som jag vill är det ju rätt okej att göra det på ett ställe där jag kan fika på stranden, bada i havet och hänga med en massa peppade och positiva träningsgalningar hela dagarna. Och trots att jag inte tycker jag gjort så mycket har det ändå blivit 12 timmar träning på sju dagar, inser jag när jag fyllt i alla passen på Jogg.se. Det är inte ingenting, det!

Jag vill skriva mer om resan och träningen, men just nu är jag übertrött efter två nätters undermålig sömn, så ni får bärga er ett tag till. Här kommer några bilder från fantastiska Montegordo så länge!

Over and out.

IMG_2532 IMG_2528IMG_2624 IMG_2620 IMG_2618IMG_2678 IMG_2666 IMG_2656

 

Det blir inte alltid som en tänker

…eller, det kanske det är just det det blir. Bara inte alltid som en planerar.

Den här veckan har det mest blivit skrutt med min planerade träning. Casall HIT i måndags, sedan mest yoga, tröttma och så mina tordagsklasser. Men det får vara så – missade träningspass är ju också träningspass, kanske Uffe Lundell skulle ha sagt?

Tanken var löpning i tisdags, men kroppen var trött, benen stela och det där ömma i höger häl och vad var tillbaka, Det kändes inte som någon bra idé att springa på det. Det är inte så illa att det inte skulle GÅ att springa – men risken finns ju att det blir värre. Jag är ju erkänt värdelös på att fatta när jag borde vila, så den här gången tänkte jag ta det säkra före det osäkra. Hellre en lugn vecka nu än flera veckors (eller MÅNADERS!) träningsbortfall om jag lyckas dra på mig någon elak skada. Eventuellt var det en mil terränglöpning i blöta skor som skapade irritationen, det blir ju inte så stabilt, löpningen var periodvis rätt teknisk för en som tränat för lite i terräng och mina fotleder är stela och speciellt högervaden klen. De här två kompisarna ska få hjälpa mig få bukt med misären tänkte jag, och så massage förstås. Och excentriska tåhävningar, och stretch.

IMG_1352
Rulla, rulla liten vad…

När jag latat mig om kvällarna har jag också hunnit med lite fix inför hösten – så nu har jag tågbiljetter till Simrishamn för Österlenmaran. Och ett rum på Apotekarns B&B. Det ska bli så kul! Har också slutbetalat min resa till Portugal med Springtime Training Camp i november – just att betala den kanske inte är jättekul, men jag ser väldigt mycket fram emot resan, som har löp- och Crossfittema.

Ska du på träningsresa i höst?